Flannery O’Connor läser ur ”A Good Man Is Hard to Find” (1959)

Flannery O’Connor dog redan som 39-åring (1964). Hennes produktion är inte större än två romaner och två novellsamlingar, ändå räknas hon som en av USAs viktigaste författare. Hennes berättelser får ofta genrebeteckningar som ”grotesque” och ”noir” – snälla berättelser som slutar i brutalaste våld.

Dagens ljudtips är hämtat från hennes bok A Good Man Is Hard to Find (En bra karl är svårt att finna). Hon läser själv.

Novellen finns översatt till svenska i en novellsamling med samma namn. Nyöversättning av Ida Jonsson. Den håller för övrigt på att filmatiseras. Ed Richardson, en av grundarna till Atlanta Metro Studios, och författaren Benedict Fitzgerald skriver för fullt på ett filmmanus.

Flannery O’Connor på vita duken

Flannery O'ConnorLitterära händelser kan nu meddela att Ed Richardson, en av grundarna till Atlanta Metro Studios, och författaren Benedict Fitzgerald skriver för fullt på ett filmmanus till Flannery O’Connors klassiska novell En bra karl är svårt att finna.

O’Connors odödliga novellsamling finns – som Litterära händelser tidigare meddelat – i svensk nyöversättning. O’Connor berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda – eller tvärtom goda. ”Vanligt folk” visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar. Och i bakgrunden hörs alltid en omisskännlig o’connorsk hotfull ton – det är den som gett hennes berättelser genrebeteckningar som ”grotesque”och ”noir”. Ofta börjar historien snällt, nästan idylliskt – och slutar i brutalaste våld.

Litterära händelser följer förstås projekt med stor spänning. Mer information kommer.

En bra karl är svårt att finna

Flannery O'ConnorDagens lästips: Flannery O’Connors första novellsamling med tio spännande berättelser i hyllad nyöversättning av Ida Jonsson. Den svenska titeln har blivit En bra karl är svårt att finna.

O’Connor berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda – eller tvärtom goda. ”Vanligt folk”  visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar. Och i bakgrunden hörs alltid en  omisskännlig o’connorsk hotfull ton – det är den som gett hennes berättelser genrebeteckningar som ”grotesque”och ”noir”.  Ofta börjar historien snällt, nästan idylliskt – och slutar i brutalaste våld.

”Flannery O’Connor var ett otvivelaktigt geni, och jämförd med hennes berättelser verkar annan novellkonst mest koketta övningar.” Carl Erland Andersson, Göteborgs-Posten

”Att läsa henne känns som en käftsmäll. Jag borde varit förberedd, men hade glömt.” Gunnar Balgård, Västerbottens-Kuriren

”William Faulkner och Eudora Welty i all ära, men ingen har nog betytt mer för den moderna amerikanska sydstatslitteraturen än Flannery O’Connor.” Eva Johansson, Svenska Dagbladet

”Jag älskar hennes noveller!” Oline Stig, Sydsvenskan

En bra karl är svårt att finna i nyöversättning

En bra man är svårt att finnaNu kommer Flannery O’ Connors första novellsamling En bra karl är svårt att finna i nyöversättning av Ida Jonsson, som också har skrivit efterord. Titelnovellen har blivit både film och opera. Vald till en av världens tio bästa noveller. Originalutgåvan kom 1955 och boken lär aldrig bli out-of-print. En tidlös klassiker. ”Omvälvande bra!” enligt New York Times Book Review. ”Jag kan inte tänka mig någon roligare och inte någon mer skrämmande författare”, Robert Lowell, Pulitzer pris-vinnare.

När Flannery O’Connor dog 1964 var hon bara 39 år och hade endast hunnit skriva två romaner och två novellsamlingar.  Hennes författarskap är alltså inte omfångsrikt men kvaliteten och originaliteten är slående. Sedan dess har  hennes stjärna oavbrutet stigit. Hon räknas numera med självklarhet till USAs absolut viktigaste skönlitterära  författare genom tiderna.

O’Connor berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda – eller tvärtom goda. ”Vanligt folk”  visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar. Och i bakgrunden hörs alltid en  omisskännlig o’connorsk hotfull ton – det är den som gett hennes berättelser genrebeteckningar som ”grotesque”och ”noir”.  Ofta börjar historien snällt, nästan idylliskt – och slutar i brutalaste våld.

Ändå blir man inte deprimerad av att läsa O’Connor. Snarare upplyft. Det finns en stor medkänsla med dessa underliga personer och det är inte alltid ondskan vinner. Själv menade O’Connor – övertygad katolik som hon var – att hennes berättelser handlar  om den gudomliga nådens närvaro i en värld som för övrigt domineras av Djävulen.