Om åldrandet
2023 av Litterära händelser
Vi är många som låtit oss glädjas över Sven-Eric Liedmans författarskap genom åren. I sin nya bok I November tar han sig som åttioåring an åldrandet.
I trettiotre essäer funderar han över allt från Mjällvårtor till Döden.
Vi vet alla att han kan sin Marx, han kan sina filosofer, men i den här boken är det hans egna tankar om livets stora frågor som fångar mig mest.
I essän Lyckan funderar han över vad en lyckad ålderdom är. ”Den ålderdom som inte marteras av sjukdomar är en lycklig period”, skriver han. Och: ”Det är nog så jag försöker åskådliggöra en lyckad ålderdom: ett stilla vattendrag, en liten å som kommit till vila efter en snabbare och mer turbulent färd. Det är inte mycket som händer men tillräckligt för att den vidare färden ska vara full av mening. Någon gång i framtiden som inte kan vara så avlägsen väntar en stenigare passage, ja, kanske en verkligt prövande etapp. Men till sist faller den lilla ån ut i havet, i den store gemensamma namnlösheten.”
Vidare skriver han om hur han numera, som gammal man, kan finna lyckan i det anspråkslösa. Som en promenad i solskenet.
Den här boken är just anspråkslös och en extra glimmande pärla i det senaste årets bokflod.