Herman Lindqvists bok Oscar II: Den konungsligaste av alla kungar är ett skållande hett tips för den som gillar historia. Här berättas om Sveriges Oscar II (1829-1907) som länge förväntades spela en högst undanskymd prinsroll i den kungliga familjen. Han hade två äldre bröder och stod därmed så långt från tronen att han satsade på en karriär som sjöofficer.

Men att få en kungakrona på huvudet skulle visa sig vara mindre långt borta än vad många trott. På kontinenten rådde turbulenta tider med stormakter som i vanlig ordning hade svårt att komma överens om maktbalansen. När en krona blev ledig kunde en svensk prins duga fint som kompromiss. Oscar erbjöds i tur och ordning att bli kung i Grekland, Polen och slutligen Spanien, men han avböjde i samtliga fall.

Även på hemmaplan närmade han sig tronen. Hans båda bröder gick bort och vid 43 års ålder tog han över kronan efter sin äldsta bror Karl IV och blev därmed ny kung av Sverige och Norge.

Oscar II och hans fru, drottning Sofia, var ett välutbildat par. Hon språkmänniska från ett furstendöme i Tyskland som snabbt lärde sig svenska flytande, han i sin tur sprudlande kulturell och intellektuell, åtminstone för att vara en kunglighet och ovanpå det Strindberghatare. Han gav ut fyra diktsamlingar. Han skrev många berättelser, reseskildringar och minst en pjäs. Han översatte också, bl a Goethe. Han skrev mängder med debattartiklar under pseudonym, även som kung. Han var mycket musikintresserad, spelade orgel varje dag och är den enda svenske kungen som skrivit sina memoarer (3 band).

Oscar II var en festprisse. Han hade många utomäktenskapliga förbindelser och vid sidan om sina fyra legitima barn fick han förmodligen en del utomäktenskapliga barn. Han är också kungen som fick se unionen med Norge upplösas.

Herman Lindqvist har i vanlig ordning bäddat för läsfest. Det är en mycket intressant tidsresa tillbaka till i första hand 1800-talets andra hälft. Boken är rikligt och mycket intressant illustrerad.