Dekius Lack: Karl Marx i New York

Ny roman av Dekius Lack: Ung man från Sverige reser till New York med drömmar om att göra världen mer rättvis. Redan första dagen stötar han ihop med en svenskbördig ung kvinna under dramatiska former. Av en händelse kommer de att träffas igen när han fått jobb som lågavlönad chaufför.

Han tillbringar mycket tid i ett fikarum långt nere i underjorden på en skyskrapas bensinångande garageplan. Vad han inte vet är att den unga kvinnan är ägare till ett av världens största företagskonglomerat och huserar i samma skyskrapa, men på den allra högsta våningen. Vad han heller inte vet är att det pågår ett intensivt arbete med att föra ihop henne med någon lämplig affärspartner, någon annan multimiljardär.

Det här är en lika spännande som lågmält rolig bok om samhällets orättvisor. Det är som om Tage Danielssons Karl Bertil Johnsson äntligen har vuxit upp och blivit en ung man som är beredd att utmana i större skala än han gör varje julafton på TV.

Anne Franks dagbok – oavkortad

Jag har läst Anne Franks dagbok på nytt. En av världslitteraturens mest gripande skildringar. Numera är det den oavkortade utgåvan som gäller. Trettio procent text har tillkommit. Delar som lyfts ur av henne själv (när hon alldeles mot slutet började renskriva dagboksanteckningarna), hennes pappa (när han översatte den
åt familjens tyska släktingar efter kriget) eller redigerades bort av utgivande förlag finns nu med i en uppdaterad version som bygger på den holländska textkritiska utgåvan (De dagboeken van Anne Frank).

Dagboken är egentligen fem skrivböcker med diverse lösa blad. En del anteckningar, speciellt från 1943, har gått förlorade. I den nya utökade versionen fördjupas relationerna mellan de gömda, Annes irritation och kritik av sin mamma censureras inte längre. Ej heller hennes sexuella uppvaknande.

Om alla turerna kring dagboken står att läsa i Per Holmers exemplariska efterord. För den som är sugen på en riktig djupdykning i ämnet finns den holländska 800-sidiga textkritiska utgåvan med alla originalanteckningar inkluderade.

Anne Frank i korthet: Hon föddes 1929, sommaren 1942 gömde sig hennes familj tillsammans med fyra andra judar på de två övre våningarna (plus en vind) i ett gårdshus i det tyskockuperade Amsterdam. Anne var då tretton år och i dagboken får vi följa henne under två år, innan gömstället avslöjades. Hon dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen tre månader före sin sextonårsdag.

Allt jag fått lära mig

Tara Westovers självbiografiska Allt jag har fått lära mig har mycket gemensamt med Joyce Carol Oates roman Mitt liv som råtta, som tidigare recenserats på Litterära händelser. Båda böcker skildrar hur en syster förskjuts av sin familj när hon agerar visselblåsare. I båda böckerna gäller det brodersproblem, i båda böckerna är det svårt att få föräldrarna att förstå vidden av det hemska som har hänt.

Tara Westover har vuxit upp i en mormonfamilj. En sjubarnsfamilj som styrs av en bipolär pappa som ser staten som den stora fienden i väntan på Undergången och Domens dag. Det gäller att förbereda sig. Familjen har en skrot och en byggfirma, och är hängivna preppers. De köper vapen, även grovkalibriga vapen lämpliga att skjuta ner statens helikoptrar. Taras far är minst sagt besvärlig, men hennes bror är ännu värre. Brodern är en farlig psykopat som alla är livrädda för och det blir en kamp som driver den självbiografiska berättelsen gastkramande framåt. Tara är sjutton år när hon för första gången sätter sig i skolbänken på riktigt. Hon har lyckats ta sig från hemmet, kommit in på college, men hennes homeschooling har lämnat astronomiska kunskapsluckor efter sig, något som hon tvingas att fort ta igen för att få fortsätta utbildningen. Hon vet t ex ingenting om Förintelsen under andra världskriget – aldrig hört talas om den.

En mycket spännande självbiografi om hur det kan vara att växa upp i det amerikanska samhällets utkant.

Arne Norlin: Europas försvunna kungahus

Arne Norlins bok Europas försvunna kungahus är en mycket intressant genomgång av alla europeiska kungahus som försvunnit under de senaste drygt hundra åren. Idag finns åtta monarkier kvar i Europa: Sverige, Norge, Danmark, England, Spanien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg. 1910 fanns ytterligare tretton (beroende på hur man räknar). Det innebär också att det finns en hel del kungasläkter som fortfarande bär på tronpretendenter.

Boken går igenom dessa förlorade monarkier. Kungar som mördas, kungar som avrättas (dit räknas den ryska tsarfamiljen), kungar som avsätts, kungar som går i exil. Sammantaget blir det en lång rad europeiska kungaätter som blivit förvildade. En del utfattiga och så gott som glömda, andra har fått med sig stora förmögenheter när de kastats ut från sina respektive länder. Vissa av dem kanske till och med kan återinsättas, som Montenegros prins Nikola (en pensionerad arkitekt). Landets parlament har röstat fram en lag som bl a gör klart att det var olagligt att avskaffa monarkin 1918. Även Serbiens kronprins Alexander har sett ett ökat stöd för monarkin. 2001 fick han tillbaka sitt medborgarskap, vilket ses som ett första steg. Kungar som förlorat sin krona är nämligen sällan välkomna att stanna i sitt land. Även Rumäniens Margareta kan stå på tur. Hon har redan lyckats med konststycket att vara ”drottning” i en republik. Hennes ceremoniella uppgifter påminner idag om vår egen Carl XVI Gustafs. Särskilt konstig är hennes ställning med tanke på att det under monarkins tid enbart fanns manlig tronföljd.

Vissa länder har haft det extra krångligt på tronen. Greklands kungar har haft resväskans som viktigaste utrustningsdetalj, konstaterar Norlin. Monarkins förste kung, Otto I, tvingades avgå efter en militärkupp 1862. Konstantin II tvingades abdikera två gånger. Hans son Georg II skickades iväg hela tre gånger. Republiken som därefter bildades hade tjugotre regeringar, tretton statskupper och en diktatur på drygt tio år. Monarkin kom och gick, men röstades slutligen (för alltid?) bort i samband med juntans fall 1974.

Det finns stora pengar inblandade i dessa kungliga öden. Slott och förmögenheter som har lett till många juridiska turer under senaste seklet. Flera av dessa republiker har dessutom lämnat kungar som aldrig abdikerat efter sig. Kungar som kräver ersättning. Det finns även andra problem för många tronpretendenter. Eftersom ofta lång tid har gått sedan monarkins avskaffande har släktträden hunnit förgrena sig. Frankrike har till exempel tre ”officiella” tronpretendenter.

Arne Norlins bok svämmar över av intressanta historier om dessa kungliga öden och äventyr. Finlands tid som självständig monarki var till exempel särskilt kort. Den 9 oktober 1918 beslöt lantdagen att välja den tyska prinsen Fredrik Karl av Hessen till finsk kung. Redan den 14 december abdikerade han eftersom Tyskland förlorat första världskriget och västmakterna inte accepterade en tysk prins. Kungen hann inte ens komma till sitt nya land.

Mitt liv som råtta

Joyce Carol Oates är känd för sin otroliga produktivitet. Hon har skrivit åtminstone ett 70-tal romaner och ett drygt femtiotal noveller och kortromaner. Hon har även skrivit under pseudonymerna Rosamond Smith och Lauren Kelly. Litterära priser haglar över henne. Vill man läsa en otroligt spännande roman så är hennes Mitt liv som råtta inget dåligt val.

En familjetragedi som börjar med två bröder som misshandlar en oskyldig ung svart pojken så illa att han dör. Föräldrarna vägrar tro att deras barn kan göra något så hemskt. När sedan familjens yngsta dotter, trettonåriga Violet, avslöjar vad hon vet förskjuts hon och hamnar i tillvarons allra värsta odjurskäftar.

Rafflande och skickligt berättat. I den värld som Joyce Carol Otes målar upp är alla män våldsamma eller skitstövlar, eller både och. De är ovanpå det ofta stalkers och pedofiler på samma gång. Inget ont om boken, men nutidens skildring av män kan förstås bli en smula enformig.

Sverige-Polen, tusen år av krig och kärlek

Herman Lindqvist bok Sverige-Polen, 1000 år av krig och kärlek – skriven i samarbete med hustrun Liliana Komorowska-Lindqvist – är en riktig pärla i senaste årens bokflod. Tusen år av svensk-polska relationer betas av i en rasande fart över 550 sidor. Inga longörer eller transportsträckor, boken är ihållande intressant och en delikat anrättning för den som uppskattar historia.

Polen hade sin guldålder på 1500-talet och en bit in på 1600-talet då Polen var ett av Europas största länder. En knutpunkt för handel och ekonomiskt välmående, kulturellt utvecklat med religionsfrihet och fritt från förföljelser och den tidens häxprocesser. Paret Lindqvist räknar 29 oktober 1611 som den absoluta höjdpunkten. Då var svenske kungen Johan III:s son Sigismund vald kung i Polen och Sigismunds femtonårige son utropad till tsar av Ryssland. Sigismunds slagrörde farbror Karl IX låg på dödsbädden och Sigismund ansåg sig själv stå på tur för att åter bli svensk kung.

Det var nu Sigismunds kusin, den blivande Gustav II Adolf, tog över makten i Sverige och inledde Sveriges marsch mot att bli en stormakt. Sverige låg redan i krig med Polen, Danmark och Ryssland, men det var Ryssland och Polen som angreps militärt och det skulle bli början till en lång räcka av svensk-polska krig. Sverige hade många krigarkungar som stod på tur: Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Skadorna under Karl X Gustav grymma plundringståg i Polen var enligt en polsk historiker större än under första och andra världskriget tillsammans. Svenskarna lämnade gång efter annan ett land i spillror efter sig.

Ända in på 1700-talet var Gustav Vasas ättlingar i krig mot varandra. Sist i tur stod Karl XII och hans kusin Polens August den starke. Karl XII gjorde sig skyldig till upprepade krigsbrott, t ex när Staden Nieszava brändes och befolkningen avrättades.

Paret Lindqvist visar en härlig fingertoppskänsla när de kryddar berättandet med intressanta detaljer, som när franske kungen Ludvig XV:s drottning talade skånska med ett förvånat svenskt sändebud efter att som polsk prinsessa varit flykting i Skåne. Och hur Voltaire och Diderot köps av Rysslands Katarina den stora för att sprida fake news. Och att Marie Curie på 1800-talet gav polonium namnet efter Polen, som ett politiskt manifest för landet som inte fanns. Så var det verkligen: Polen försvann under lång tid från kartan. Från 1734 började uppdelningen på olika sätt, t ex blev en del av Polen tidigt ett lydrike under Katarina den stora. 1795 var Polen helt uppslukat. Det delades mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Trots flera uppror och frihetskrig skulle det dröja ända till 1918 innan Polen fick tillbaka sin självständighet.

1918, efter första världskrigets slut, blev ett sargat Polen åter sammanfogat till ett eget land. Tre delar skulle bli en och det skulle visa sig besvärligt. Inget polisväsende fanns, skolsystemen skilde sig. Det polska språket hade utvecklats på olika sätt under uppdelningen. Det fanns sex valutor och det skulle krävas sex krig innan gränsdragningen var fastställd.

1939 startade andra världskriget och då var det åter dags för en uppdelning av Polen. Efter allt tragiskt som hände under kriget var landet återigen plundrat, först under den tyska ockupationen, sedan när ryssarna drog sig tillbaka med hela industrier nerpackade i flyttlådor. Ryssarna deporterade enligt vissa uppgifter 1,8 miljoner polacker och de utförde massavrättningar. Bland annat 14 000 officerare fick ett skott i nacken. En skoningslös polisstat infördes. Vad tyskarna ställde till med i Polen under kriget saknar förstås motstycke i världshistorien. Förutom förintelsen utförde de andra typer av massavrättningar. De dömde ut polackerna som en lägre stående ras med färre eller ofta inga rättigheter alls. Av landets 3 miljoner judar överlevde bara 250 000 utrotningen. (Fortsatt antisemitism ledde judar i exil även efter kriget. 1956 fanns bara 30 000 kvar i landet.)

Efter andra världskriget förvandlades Polen till en ”socialistisk totalitär enpartistat med systematisk hjärntvätt och inkompetent planekonomi.” Först med Solidaritetsrörelsen kunde Polen frigöra sig från Sovjetunionen. Boken avslutas med en svidande uppgörelse med det nationalsocialistiska partiet Lag och ordning och om hur de kom till makten.

Paret Lindqvist konstaterar: Inget land i Europa har anfallits, ockuperats och delats upp så många gånger som Polen: ”Men Polen har alltid rest sig igen. Och igen. Inget har kunnat utplåna Polen eller dess historia.”

Karin Månsdotter – drottningens revansch

Självklart intressant är det att få läsa David Lindéns bok om Karin Månsdotter. Om värdshusflickan som inte bara blev Erik XIV:s frilla utan även kröntes som drottning av Sverige. Att som kung gifta sig med någon ur folkdjupet var på den tiden en skandal som inte upprepades förrän vår egen kund Carl XVI Gustaf ingick äktenskap med sin Silvia Sommerlath 1976.

Tyvärr verkar det vara skralt med källmaterial om Karin, men spännande är det förstås att som läsare kastas in brödrafejden mellan Vasasönerna, Karins man Erik XIV (som inte blev förgiftad av just ärtsoppa som generationer av svenskar fått lära sig i skolan) och Johan III. Och att få uppleva en av Karins stora bedrifter – hennes så kallade ”revansch” – att ta sig helskinnad ur den blodiga kampen om makten (trots att hon aldrig svek sin man) och att sedan till och med få återvända till hovet när Johan III väl befäst sin position. Drottning fick hon däremot bara vara 87 dagar.

David Lindén är historiker och har bl a skrivit Hemming Gadh: Vasatidens gudfader (2016) och Johan Skytte: stormaktstidens lärare (2018).

Årets bok har redan kommit!

Willy Vlautin har gjort det igen! Romanen Mörkret som faller är ännu ett mästerverk från hans penna. Den här gången handlar det om trettioåriga Lynette som snabbt behöver skaffa fram en stor summa pengar för att rädda sin familj (bestående av desillusionerad mamma och förståndshandikappad storebror). Handlingen utspelas under två dygn och är så spännande att det inte går att lägga boken ifrån sig.

Det här är Vlautins sjätte roman och kanske hans allra bästa, om det nu är möjligt att välja bland dessa guldkorn. En kort sammanfattning av de andra böckerna:

Sviker dig aldrig: I Sviker dig aldrig möter vi den unge Horace Hopper, till häften vit, till hälften paiuteindian, som drömmer om en karriär som proffsboxare. Han arbetar på en ranch i Tonopah, Nevada, några timmar norr om Las Vegas. På ranchen föder man främst upp får, långt ute i det ödsliga, karga landskapet. Horace har blivit något av en högerhand åt ranchägaren Eldon Reese, men nu har han tröttnat på farmarlivet. Han vill ut i världen. Hans fullkomligt orealistiska dröm är att blir världsmästare i lättviktsboxning. Eldon förklarar för honom att om han stannar på ranchen kommer han en dag att få ärva den, men Horace lyssnar inte på det örat. Han har bestämt sig för att försöka förverkliga sin dröm och ger sig iväg till sin första match…

De fria: Får man tro nationalsången är USA de frias land – the land of the free. Läser man Willy Vlautin får man en fördjupad bild och man får anledning att fundera, flera extravarv, över hur det står till med den så vackert besjungna amerikanska friheten. I USA befinner sig vanligt folks ekonomiska trygghet numera mycket nära nollstrecket. Många har dubbeljobb men ligger ändå efter med både hyran och sjukhusräkningarna. De kan när som helst få sparken. Självklart har de inte råd med utbildning, varken åt sig själva eller sina barn. Det här låter som om romanen skulle jämra sig över eländets elände. Det gör den absolut inte. Och det beror på att Willy Vlautin kan se människorna i allt det här. Han ser individerna. De på djupet intressanta personerna. Han berättar om unika öden och det han berättar är så oerhört insiktsfullt, så upplysande, så gripande.

Lean on Pete: Huvudpersonen i Lean on Pete heter Charley Thompson. Han flyttar från stad till stad tillsammans med sin diversearbetande pappa. Sin mamma har han aldrig träffat. Pappan tillhör inte precis Guds fogligaste lamm. Ofta lämnar han Charley vind för våg flera dygn i sträck utan att ens ha försett honom med tjugo dollar till mat. Ska Charley klara sig måste han uppöva ett mästerskap i konsten att obemärkt stjäla färdiglagade maträtter i snabbköp. Pappans trashiga flickvänner – de avlöser varandra med någon månads mellanrum – verkar ytterst sällan fundera över hur Charley har det – så lyxen att ha familjeband, att ha ett socialt skyddsnät har Charley helt enkelt aldrig upplevt. Pappan har dessutom en repetitiv förmåga att komma på kant med folk – det är förklaringen till att de ständigt måste flytta. Charleys skolgång har på så vis blivit ordentligt upphackad, rentav kaotisk. Flyttandet har också medfört att han inte har en enda kompis. Charley får ett sorts jobb på en hästkapplöpningsbana. Först gäller det bara att mocka hästskit. Det är galopphästen Lean on Pete han sköter om. Men galoppsporten rymmer en hel del ljusskygga göromål som Charley obevekligt dras in i.

Willy Vlautin: Norrut. ”Willy Vlautin är en av de starkaste rösterna i nutida amerikansk litteratur, kanske den starkaste. Hans prosa är ren, klar, enkel, brutal, vacker, fylld av empati med de kantstötta karaktärer som försöker bygga sina liv på sand under en svart sol. Och musiken! Jag har skrivit mina fyra senaste romaner till Richmond Fontaine i bakgrunden, i förgrunden. I rest my case”, skriver Åke Edwardson på bokens baksida. Willy Vlautins gripande roman Norrut – berättelsen om 22-åriga servitrisen Allison – valdes av George Pelecanos i The Guardian till decenniets bästa roman.

Willy Vlautin: Motellivet. Romanen Motellivet handlar om två bröder – Frank och Jerry Lee Flannigan – som försöker göra det bästa av en till synes hopplös situation på samhällets absoluta botten. Det verkar till att börja med som om allting går dem emot, men hoppet är dess bättre det sista som överger människan… Motellivet har blivit en oerhört varm och livsnära berättelse, hoppfull och kärleksfull mitt i den bedrövliga misär den skildrar. ”En blivande klassiker” enligt flera kritiker, som redan jämför Willy Vlautin med John Steinbeck, Raymond Carver, Ernest Hemingway och andra storheter. Romanen har filmatiserats med Emile Hirsch, Dakota Fanning och Kris Kristofferson i rollerna.