Jag är en snobb… ser svenska filmer… dricker whisky à gogo…


Boris Vian levde det jazziga pariserlivet på 1950-talet, skrev kultromaner som Dagarnas skum och Hjärtkniparen och hade stora framgångar med visor som Le déserteur och Je suis snob. Lars Forssell berättar dråpligt om sitt besök hos Vian i boken Vänner.

I visan Je suis snob (Jag är en snobb) raljerar Vian över sin tids hipstertyp, en figur i det parisiska 50-talsvimlet – snobben som är så mån om att vara inne, som går på bio och ser svenska filmer (”J´vais au cinéma voir des films suédois”)  och sen går till baren och dricker ”whisky à gogo”, han har italiensk slips och en liten näsduk i bröstfickan och varje tisdag går han på snobbparty och äter camembert med tesked och när han dör vill han ha en svepning från Dior.

Lars Forssell berättar i boken Vänner om hur han söker upp Vian i Paris när denne bor i ett litet krypin högt uppe i det hus som varit det gamla nöjespalatset Moulin Rouge, beläget på bigatan Cité Veron nära det nya Moulin Rouge. Forssell och Carl-Fredrik Reuterswärd tar sig upp för en bred trappa i mörkret, så långt det går, och sedan uppför ytterligare en trappa, en smal knirkande trätrappa och när Vians dörr slår upp väller ett moln av stinkande rök ut.

Forssell och Reuterswärd tar fram sina näsdukar och täcker mun och näsa och pressar sig in. Det är Vian som inte fått fason på den kamin han själv just har konstruerat. Han bjuder på whisky och de samtalar med svidande, rinnande ögon. Vian berättar om sina knep som författare, att börja med vad som helst, t ex en kamin, och sedan improvisera sig vidare. Forssell ber om tillstånd att få översätta Le déserteur till svenska och Vian erbjuder sig på fläcken att sälja de skandinaviska rättigheterna till Forssell för ”- han tänker efter länge – en centime”.

Forssell träffade Vian ännu några gånger och iakttog hur han mot slutet av sitt liv blev som ”en skugga,  en genomskinlighet, en gestalt av glas överklädd med stram tunn vit hud”. Vian hade svagt hjärta. Läkaren hade förbjudit honom att fortsätta med trumpetspelandet. Skulle han blåsa ett enda c till skulle han falla död ner, hette det. Vian dog 1959, helt plötsligt i en biofåtölj under förhandsvisningen av filmatiseringen av hans roman Jag ska spotta på era gravar. Han blev bara 39 år.

Forssells bok Vänner kan hittas på antikvariat, eller på nätet hos t ex på Antikvariat.net eller Bokbörsen.

Peter Glas

 

 

 

Översiktliga kartor över oron

Alex Schulmans och Sigge Eklunds senaste bok med livsfunderingar har fått titeln Rum – en roadtrip genom psyket och inleds med handritade kartor över deras respektive psykiska landskap. Alex karta har t ex platsnamn som Kontrollbehovets öken och Melankoliklippan, på Sigges karta finns t ex Nostalgins djungel och Släktanekdoternas berg och utmed Idolkusten ligger öar som Dylan-ön och Paul Simon-ön. Ett originellt och lyckat grepp för att ge överskådlighet åt den brainstorming som gissningsvis pågick när de båda författarna planerade boken.

Efter brainstormingen och formulerandet av bokens hållplatser började de – kan man gissa – glida omkring i de olika territorierna, se sig omkring i sina minnen, i sina erfarenheter, inventera sina hågkomster av aviga händelser de varit med om genom åren. Resultatet är mycket trivsamt, det är läsning man kan få impulser av, material att använda för egna grubblerier. Allt är flyhänt och skissartat, här finns inget djupborrande ända ner i regionerna som gör så ont att man kan dö, det är alltså aldrig fråga om särskilt nattsvart ångest och det är väl OK. Lättläst ångest är faktiskt oftast mer givande än tungläst och har dessutom fördelen att man som läsare slipper stå ut med typiska pretentiösa tonfall och stora anspråk som man redan har nog av från annat håll.

Även en bok som denna kan anses falla in i den väldiga trenden new sincerity, alltså trenden med självbiografiska ”sanningsenliga” försök att berätta om sitt eget liv från djupet av sitt inre. Störst av alla är naturligtvis Knausgård, han står i en klass för sig. Efter honom kan listan göras lång, var och varannan skönlitterär bok som kommit de senaste åren har utgjorts av försök att berätta ärligt om det egna dysfunktionella privatlivet. Att det så ofta gör succé kan bero på igenkänning (tänka sig, den som skrivit denna bok har haft det lika miserabelt som jag) eller kanske lika gärna på avståndstagande (ojdå, sådär extremt rubbad är i alla fall inte jag). Hursomhelst är behovet av ärlighet och uppriktiga redogörelser för hur livet kan te sig stort. Innerst inne är vi alla grubblare och såklart uppskattar vi alla den som berättar ärligt och osminkat. Ingen kan väl tycka illa om uppriktighet, om sincerity.

Tommy Terabyte

 

Philip K Dicks elektriska drömmar


Det råder Philip K Dick-feber i amerikansk filmindustri, och det är en fantastiskt fin feber. Ovanpå tv-serien The Man in the High Castle och den nya Blade Runner-filmen kommer ännu en tv-serie som hämtat sitt stoff från den store SF-mästaren. Den här gången har 10 noveller blivit lika många fristående avsnitt i serien Electric Dreams.

Filmstjärnorna trängs som vanligt i rollbesättningen: Timothy Spall Bryan Cranston, Anne Reid, Anna Paquin, Steve Buscemi, Terrence Howard och Richard Madden är några av namnen.

Förhandsreklam från Amazon:

Willy Vlautins roman Lean on Pete filmatiseras

leanonA[1]Stor filmnyhet för att alla som gillar Willy Valutins romaner. 2017 kommer Lean on Pete i regi av Andrew Haigh (bl a känd för filmen 45 Years) med Travis Fimmel, Chloë Sevigny, Steve Buscemi, Charlie Plummer i några av rollerna.

Lean on Pete handlar om Charley Thompson som flyttar från stad till stad tillsammans med sin diversearbetande pappa. En dag försvinner pappan och Charley lämnas åt sig själv utan pengar och mat. Charley får jobb på en hästkapplöpningsbana som skötare åt hästen Lean on Pete. Galoppsporten är smutsig business och Charley dras in i verksamheten.

Willy Vlautins samtliga romaner finns översatta till svenska. 2012 gick Motellivet (The Motel Life) upp på biograferna. Den gången med bl a Emile Hirsch, Dakota Fanning, Kris Kristofferson i rollerna.

Om Hemingway på Kuba

MV5BMjA5OTMzPapa_Hemingway_in_Cuba Dagens filmtips: Ännu en film om Hemingway. Den här gången handlar det om Bob Yaris Papa Hemingway in Cuba med bl a Minka Kelly, Giovanni Ribisi och Adrian Sparks i rollerna. Filmen berättar den sanna historien om Miamijournalisten Denne Bart Petitclerc (Giovanni Ribisi) och hans vänskap med Hemingway (Adrian Sparks) under den kubanska revolutionen.

Filmtrailer från YouTube:

Andra aktuella filmprojekt om Hemingways liv:

2012 släpptes miniserien Hemingway & Gellhorn, regiserad av Philip Kaufman och med Nicole Kidman och Clive Owen i huvudrollerna. Serien handlar om Hemingways romans med krigskorrespondenten och författaren Martha Gellhorn, som blev hans tredje fru. Just nu håller Andy Garcia på med en film om Hemingways vänskap med fiskaren Gregorio Fuentes: Hemingway & Fuentes, med Anthony Hopkins i huvudrollen.

En annan film som just gått upp på svenska biografer bygger på A Scott Bergs roman Max Perkins: Editor of Genius. Den handlar om den legendariske Scribnerförläggaren Max Perkins och även här får vi möta Hemingway.

Hett eftertraktade J D Salinger-brev

salingerbrevDagens auktionsfynd på Ebay. Författaren J D Salinger som under sin levnad gjorde allt för att stoppa sådant som handlade om hans privatliv vänder sig förmodligen i sin grav varje gång han får höra vad som läcker ut om honom på Ebay.

Just nu finns ett handskrivet och signerat meddelande till hushållerskan där Salinger påminner henne om att sköta alla ärenden innan hon tar semester. Kort och koncist. Utropspris 50 000 dollar, drygt 420 000 kronor.

Länk: http://www.ebay.com/itm/J-D-SALINGER-AUTOGRAPH-LETTER-SIGNED-03-12-1989-/370085122314?hash=item562acad10a:g:e0cAAOSwBvNTovK6