I Peter Glas Bärnstenskyssen – denna innehållsrika bok – finns en genomgång av hur man kan styra nattens drömmar genom vad man äter på kvällen.

Starkt chilikryddad köttgryta leder till idel frustrerade drömmar, t ex att man försöker springa men att det går trögt, som om man har blytyngder på fötterna.

Blodiga biffar och rökta korvar ger nervösa drömmar i stil med att man ska ut och resa men inte hittar passet.

Hårt grillat kött med brända kanter ger drömmar om olyckor, eldsvådor och liknande.

Skräpmat framkallar drömmar om monster.

Äter man falafel eller caesarsallad med kyckling får man drömmar om hus med rum som tänjer sig och ändrar storlek och personer som ändrar identitet medan man pratar med dem.

Cheddarost och bönor, särskilt sojabönor, gör att man – i symbolisk form – kan drömma fram lösningar på problem som man har brottats med i vaket tillstånd.

De mest harmoniska drömmarna får man av pasta med vegetariska tillbehör. Drömmarna börjar handla om att allting går så lekande lätt för en, att allting fungerar. Stiger man på ett tåg finns det lediga fönsterplatser. Ska man till ett möte kommer man i tid. Drar man ett skämt skrattas det. Yttrar man en åsikt får man medhåll.

De allra mest behagliga drömmarna – riktigt sköna sexdrömmar, inte sällan med orgasm – får man av skaldjursrätter. Lax, ägg, bananer och choklad ger också trivsamma drömmar, för det mesta. Men man måste äta lagom mycket och i rätt tid innan man somnar. Då kan man drömma att man vandrar genom soliga landskap. Och har roligt med vänner. Ofta är det nya vänner man har roligt med, vänner man aldrig har träffat som vaken. Och det är inte ovanligt att man kan flyga som en fågel i en riktigt behaglig dröm orsakad av balanserat banan- eller chokladintag.

Ja, i den stilen går bokens analys. Att ens drömmar i någon mån påverkas av en kost är nog känt sedan länge, men jag har aldrig sett en sådan här noggrann utredning tidigare. Jag får lust att börja prova – systematiskt – om Peter Glas redogörelse verkligen stämmer!

(Det kanske bör påpekas att Bärnstenskyssen är en roman, inte en vetenskaplig avhandling!)