Briljant bok om Leonardo

Leonardo da Vinci är förmodligen världens mest kände konstnär, känd för Mona Lisa och Nattvarden och för sina försigkomna uppfinningar. Mindre känt är att han efterlämnade 20 000 sidor med anteckningar (varav 6 000 sidor finns bevarade in i vår tid), anteckningar som handlar om allt mellan himmel och jord och utgör en unik källa att ösa ur för att komma både renässansen som tidsepok och Leonardo som historisk person närmare.

I sin bok Solen ser ingen skugga – En bok om Leonardo da Vinci presenterar Peter Glas denne märklige konstnär och naturforskare. Boken utvecklar sig till en briljant biografi över en av historiens mest gåtfulla och mest betydelsefulla personligheter.

Leonardo sysslade med så mycket. Han dissekerade människokroppar, hade teorier om solsystemet, om geologi, om botanik, om matematik, geometri, optik, akustik, arkitektur, målarkonstens teori, musikteori och mycket mer. Moral, filosofi, betraktelser över livets gång. Själens existens. Kärlek, hat, välvilja, grymhet. Fabler, talesätt, visdomar.

Leonardo visar sig vara en självlärd lärdomsgigant som har en makalös förmågan att tänka självständigt och nyskapande, för att inte säga revolutionerande. Han är också en troubled soul, en grubblare, en sökare, formligen besatt av sin törst efter sanningar om tillvaron.

Och här finns bokens avgörande styrka: Glas ger
Leonardos många bräckliga, högst mänskliga sidor minst lika stort utrymme som hans berömda genialitet. Boken ger en magnifik överblick över Leonardos imponerande livsverk samtidigt som hans mångfasetterade personlighet träder fram. En biografi som både porträtterar Leonardo som en begriplig människa av kött och blod och som den närmast ofattbart stora historiska gestalt han samtidigt var.

Tommy Terabyte

Edgar Allan Poes sista tid var som hela hans författarskap – som en grym, utdragen åsknatt…

1847 dog Edgar Allan Poes hustru Sissy i tuberkulos, innan hon fyllt 25. Fastän hennes död var väntad sen länge tog Poe det mycket hårt.

Han satt hela nätter i snön vid hennes grav, oförmögen att arbeta, förlamad av skuld. Han idealiserade henne, Virginia, älskade Sissy, hon var den alltigenom rena och oskyldiga, hon var änglakvinnan som han hyllat i sin diktning. Han darrade i hela kroppen av ren och skär spökskräck, han fruktade att Sissy skulle uppenbara sig som en ljusvarelse och att hennes bländande renhet skulle utplåna hans eget smutsiga väsen med en enda blixt och kasta honom som en svart askklump rätt ner i helvetet. Han försökte ta sitt liv, förvirrad, genom att överdosera laudanum, men överlevde.

Hösten 1849 åkte han söderut i två ärenden, dels för att uppvakta en kvinna han blivit kär i, Elmira Royster, och eventuellt fria till henne, dels för att utföra ett enkelt men välkommet redigeringsjobb som skulle ge 100 dollar i en handvändning. Han anlände till Elmira i Richmond och satte genast igång med att kurtisera henne på sitt typiska febriga frenetiska fanatiska vis och fortsatte med det i tio dagar tills hon utmattad flämtade ja och gick med på att fastställa datum för bröllop. I mellantiden skulle han stöka undan redigeringsjobbet. Han tog ångbåt till Baltimore för att byta till tåg. Men i väntan på tåget gick han en krogrunda i stan och var sen spårlöst försvunnen i flera dygn, tills han hittades nästan medvetslös liggande på några plankor på gatan iförd någon annans kläder. Vad som hade utspelat sig under de där dygnen är än idag ett ouppklarat mysterium för Poeforskarna. Man har spårat upp ett antal nedtecknade redogörelser för Poes sista tid som gjordes av bekanta och folk på plats i Baltimore, men ingen innehåller uppgifter om vad han kan ha gjort de där dygnen han var försvunnen, förutom supit, ingen förklaring finns till att han hittades i fel kläder. En ren gissning är att han bytt kläder med någon för att få något drickbart i mellanskillnad. Han togs till sjukhus där han klarnade något men inte tillräckligt för att kunna tala begripligt. Han yrade osammanhängande och drabbades av delirium tremens. I tre dygn låg han sedan och skrek i mardrömmar och hallucinationer innan han dog, den 7 oktober 1849, 40 år gammal.

Man slås lätt av att detaljerna i skeendet kring Poes död är som hämtade från hans egna noveller. Ja faktiskt känns hela Edgar Allan Poes levnadshistoria som en enda Edgar Allan Poe-berättelse, dvs som en grym, utdragen åsknatt – ruggig, dov, drömsk, mullrande ond, genomstrilad av skiraste vackraste renaste längtan och med ständiga blixtrande dödshot.

Peter Glas

Lästips: Edgar Allan Poe: Ett fat Amontillado. Köp boken t ex på Bokus eller Adlibris.

Hur man styr sina drömmar med vad man äter

Örjan Gerhardsson aka Peter GlasI Peter Glas Bärnstenskyssen – denna innehållsrika bok – finns en genomgång av hur man kan styra nattens drömmar genom vad man äter på kvällen.

Starkt chilikryddad köttgryta leder till idel frustrerade drömmar, t ex att man försöker springa men att det går trögt, som om man har blytyngder på fötterna.

Blodiga biffar och rökta korvar ger nervösa drömmar i stil med att man ska ut och resa men inte hittar passet.

Hårt grillat kött med brända kanter ger drömmar om olyckor, eldsvådor och liknande.

Skräpmat framkallar drömmar om monster.

Äter man falafel eller caesarsallad med kyckling får man drömmar om hus med rum som tänjer sig och ändrar storlek och personer som ändrar identitet medan man pratar med dem.

Cheddarost och bönor, särskilt sojabönor, gör att man – i symbolisk form – kan drömma fram lösningar på problem som man har brottats med i vaket tillstånd.

De mest harmoniska drömmarna får man av pasta med vegetariska tillbehör. Drömmarna börjar handla om att allting går så lekande lätt för en, att allting fungerar. Stiger man på ett tåg finns det lediga fönsterplatser. Ska man till ett möte kommer man i tid. Drar man ett skämt skrattas det. Yttrar man en åsikt får man medhåll.

De allra mest behagliga drömmarna – riktigt sköna sexdrömmar, inte sällan med orgasm – får man av skaldjursrätter. Lax, ägg, bananer och choklad ger också trivsamma drömmar, för det mesta. Men man måste äta lagom mycket och i rätt tid innan man somnar. Då kan man drömma att man vandrar genom soliga landskap. Och har roligt med vänner. Ofta är det nya vänner man har roligt med, vänner man aldrig har träffat som vaken. Och det är inte ovanligt att man kan flyga som en fågel i en riktigt behaglig dröm orsakad av balanserat banan- eller chokladintag.

Ja, i den stilen går bokens analys. Att ens drömmar i någon mån påverkas av en kost är nog känt sedan länge, men jag har aldrig sett en sådan här noggrann utredning tidigare. Jag får lust att börja prova – systematiskt – om Peter Glas redogörelse verkligen stämmer!

(Det kanske bör påpekas att Bärnstenskyssen är en roman, inte en vetenskaplig avhandling!)

Bärnstenskyssen – fascinerande romankonstruktion

Örjan_Gerhardsson_aka_Peter_Glas_10Bärnstenskyssen av Peter Glas är en sensationell bok redan i sin uppläggning – det är nämligen läsaren som styr handlingen. Romanens huvudkaraktär – en driftig trettiofyraårig kille från Lund med bakgrund som IT-miljardär under några år på 00-talet – ställs inför den ena valsituationen efter den andra och det blir läsaren som bestämmer åt vilket håll han ska gå. Antingen bläddrar läsaren vidare till den eller till den sidan. En fascinerande romankonstruktion – och den måste väl vara i det närmaste unik, inte sant? Boken utkommer den 13 februari 2015.

I förlagets Nyhetsbrev presenteras boken så här: ”….en spännande berättelse med idel cliffhangers och samtidigt ett porträtt av vår smartphonepräglade tid med sina febrigt mångsysslande och entusiastiskt jäktade människor, alltid överlupna med envisa ambitioner och fantasifulla förhoppningar, alltid på jakt efter guldet i regnbågens slut och det skimrande självförverkligandet och – förstås också, det är viktigast av allt – den sanna oförfalskade kärleken.”

Köp boken t ex på Bokus eller Adlibris.

Mer info på Peter Glas officiella hemsida.

Först blir det alldeles vitt

atomBPeter Glas har skrivit en både saklig och engagerad bladvändare om atombomben. I boken följer han hela tillkomsthistorien, från forskarnas första trevande försök, de många vetenskapliga genombrotten under 1900-talets första decennier, kapplöpningen under kriget, till utplåningen av Hiroshima och Nagasaki. Men boken stannar inte där: Glas synar även kapprustningen under kalla kriget och planerna på en svensk atombomb.

Den 16 juli 1945 ägde den första atombombssprängningen rum i New Mexicos öken. Några i Manhattanprojektet – det amerikanska atombombsprojektet – hade valt att betrakta skeendet från en observationsbunker nio kilometer söder om detonationsplatsen. Förhoppningen om att smällen skulle passera obemärkt förbi infriades dock inte. Ljusskenet syntes och dånet och stötvågen hördes och kändes ända bort i Arizona och Texas. »… en eller två sådana här, sen är det slut med Japan«, konstaterade general Groves som var ansvarig för projektet.

Köp boken på t ex Adlibris eller Bokus.