I februari 1968 flyttade Andy Warhol sitt Factory från den f d hattfabriken på 231 East 47th Street till Decker Building på 33 Union Square West. Två stora rum på femte våningen, det första rummet var kontor, det andra ateljé. Han flyttade bland annat för att slippa ifrån det destruktiva klientel som brukade ha vägarna förbi. Det nya stället var striktare, det började likna en normal arbetsplats, det blev mindre av dödstripp över det hela. Ändå hände precis det som man hade fruktat skulle hända – en galning med skjutvapen klev in från gatan.

Den 3 juni 1968 kom ultrafeministen Valerie Solanas in på Factory med skjutklar revolver. Hon hade medverkat i två av Warhols filmer och lämnat ett filmmanus till honom som hon påstod att han stulit idéer ur. Nu hade hon grundat organisationen S C U M, Society For Cutting Up Men, med sig själv som enda medlem, och bestämt sig för att befria världen från krypet Warhol. Hon drog upp vapnet och avlossade flera skott varav tre träffade Warhol, sen rusade hon därifrån. Några timmar senare angav hon sig själv för polisen och dömdes så småningom till tre års fängelse. Warhol var omgiven av sina assistenter när skotten lossades så hjälpen var nära. Ambulans tillkallades blixtsnabbt och 23 minuter senare befann han sig under läkarvård på sjukhuset, men hans liv verkade inte gå att rädda. Efter sex minuter av intensiva upplivningsförsök dödförklarades han.

Men en läkare fick infallet att göra ett sista radikalt upplivningsförsök och sågade upp bröstkorgen och fick igång hjärtat genom handgriplig hjärtmassage. Sen vidtog en fem timmar lång operation. Det visade sig att revolverkulorna hade skadat lungorna, matstrupen, gallan, levern, mjälten och tarmarna. Tack vare den mirakulöst lyckade operationen överlevde patienten. Dagen därpå inträffade mordet på Robert Kennedy. När Warhol vaknade efter operationen hörde han en radio på sjukhuset som om och om igen meddelade att ”Kennedy skjutits”. Alltihop kändes overkligt, Warhol uppfattade nyhetssändningarna som rapporter om mordet på John F Kennedy fem år tidigare och trodde sig förflyttad till ett tidsupplöst limbo för mordoffer.

Efter två månader på sjukhus skrevs han ut, han hade klarat livhanken men blev aldrig fullt återställd, i fortsättningen var han tvungen att bära en speciell korsett som höll ihop hans nätt och jämnt fungerande mellangärde. Han var strax i arbete igen och förmådde arbeta intensivt med sina oräkneliga projekt under de kommande 19 åren, tills hans skador från attentatet på nytt gjorde sig gällande.

I februari 1987 fick han en akut infektion i gallan, som han haft ont i länge, och togs in på New York Hospital. Han opererades i tre timmar lördag eftermiddag den 21 februari, utan komplikationer, och verkade återhämta sig normalt efter operationen, men tidigt på söndagsmorgonen – sköterskan som hade till uppgift att vaka över honom missade hela händelseförloppet, troligen sov hon en stund – hade han tydligen blivit tvärdålig och låg livlös i sjukhussängen. Den här gången misslyckades alla upplivningsförsök.

Peter Glas