2013 gav den franske nationalekonomen Thomas Piketty ut sitt epokgörande verk Kapitalet i tjugoförsta århundradet. Här synas kapitalismen i all dessa former. Förändringar i förmögenhets- och inkomstfördelning från 1700-talet och framåt undersöks, och den tilltagande förmögenhetskoncentrationen i den industrialiserade delen av världen sedan mitten av 1900-talet och hur själva demokratin står spel. I sin nya bok Kapitalet och ideologin tar Piketty itu med de ideologier som genom århundrade formats för att motivera dessa ojämlikheter. Han menar att den förhärskande globaliseringsideologin befinner sig i kris.

Kapitalansamlingen leder till att världens rika samlar på sig astronomiska förmögenheter. Orättvisorna blir allt tydligare. Hur kan exempel en liten klick av Amerikas befolkning äga huvuddelen av kapitalet? Ännu värre är det i många asiatiska ekonomier.

De rika har i alla tider formulerat ideologiskt försvar till sin rikedom. Anledningarna har genom århundradenas lopp förändrats. Tidigare kunde adligt blod räcka för att motivera orättvisorna, på senare tid förväntas man att acceptera orättvisor för att en person är en smart affärsman. De rika har så klart haft fullt sjå med fila på sina ideologier. Om ojämlikheten inte accepteras av det stora flertalet kan det gå illa, då kan revolutionen stå för dörren.

Piketty går förtjänstfullt igenom hur kapitalet och äganderätten varit en helig ko för alla icke-socialistiska system. Han utgår från de trifunktionella samhällena (adeln, präster och tredje ståndet) till dagens renodlade ägarsamhällen. För alla typer av så kallade demokratiska samhällen har kapitalet varit något man inte velat mixtra med. Inte ens efter franska revolutionen infördes progressiva skatter, trots krav på frihet, broderskap och rättvisa. Det var makten borgarna var ute efter, inte kapitalet. Likadant var det när slavhandeln avskaffades. Då kompenserades slavhandlarna ekonomiskt, ingen hade en tanke på att det var slavarna som lidit störst skada och borde kompenseras. På samma sätt var det när livegenskapen avskaffades i Ryssland. De livegna tvingades betala ersättning till staten och sina forna ägare.

Boken ger många intressanta exempel på hur kapitalet fått styra genom århundradena. Första opiumkriget i Kina, 1839-1842, utkämpades för att Kina hade fräckheten att motsätta sig att England hämtade opium från sin koloni Indien och sålde i Kina. När Kina förstörde opiumlagret kom kanonbåtarna från väst och löste problemet, som krigsskadestånd fick England juridiska och fiskala rättigheter för Hong Kong. När Kina en tid senare som nytt motdrag förbjöd opiumförsäljning tog England åter till vapen i ett andra opiumkrig, 1856-1860. Nu tvingades Kina att legalisera drogen och ovanpå det betala ett svidande krigsskadestånd.

Sveriges används som skräckexempel i boken. Det gäller rösträttsreglerna under 1800-talet då rösträtt gavs efter hur mycket skatt man betalade. I vissa svenska kommuner hade en enda person rösträtt och kunde styra efter eget gottfinnande. Men Sverige är också med som ett föredömligt exempel när socialdemokraterna under folkhemsperioden skapade det kanske mest rättvisa system världen någonsin skådat. Ett system som sedan avvecklades i tidens anda genom avskaffandet av arvsskatt, gåvoskatt, fastighetsskatt och så vidare.

Piketty kommer fram till att det rättvisa samhället också är det mest välmående samhället. Det finns ingen anledning att acceptera den accelererande kapitalansamling som pågår runt om i vår värld. Ett land där en procent av befolkningen äger huvuddelen av alla tillgångar bakbinder den fattiga halvan av befolkningen. Inte bra för innovationer och framåtanda. Det är heller inget konstigt med progressiva skatter. Den som har blivit rik har samhällets resurser att tacka för sin rikedom, vilket ofta glöms bort i debatten.

Han diskuterar lösningar: Rättvisa är ett resultat av ett ständigt kollektivt överläggande. Demokratin får inte sättas ur spel. Vi har alla lika rösträtt, kapitalet får inte ställas i vägen för demokratiska beslut. Utbildningsnivån är viktig för ett jämlikt och välmående samhälle. Den ska ha alla lika tillgång till. Det är en grundläggande rättighet. Precis som sjukvård, pensioner o s v. Temporärt ägande pratar han mycket om, vilket innebär progressiv arvsskatt och andra progressiva skatter. Deltagande socialism förordas och med det menar Piketty bl a annat maktdelning i företag genom arbetarrepresentation i företagens styrelser. Universell kapitaldonationer till alla vuxna, d v s en basinkomst eller medborgarlön är också ett lämpligt medel. Basinkomsten är naturligtvis inte något som gör att staten får avsvära sig ansvar för utbildning, sjukvård och andra nödvändigheter. Kapitalet får ej heller styra politiska valkampanjer som i USA. Transparens behövs för vad skatterna används till. Social federalism, talar han om. Vilket innebär ett samarbete mellan länder med ett gemensamt skattesystem och transnationell rättvisa.

Piketty menar sig inte ha alla lösningar, men är övertygad om att kapitalansamlingen är något vi måste göra något åt, annars kommer det gå illa.