Sverige-Polen, tusen år av krig och kärlek

Herman Lindqvist bok Sverige-Polen, 1000 år av krig och kärlek – skriven i samarbete med hustrun Liliana Komorowska-Lindqvist – är en riktig pärla i senaste årens bokflod. Tusen år av svensk-polska relationer betas av i en rasande fart över 550 sidor. Inga longörer eller transportsträckor, boken är ihållande intressant och en delikat anrättning för den som uppskattar historia.

Polen hade sin guldålder på 1500-talet och en bit in på 1600-talet då Polen var ett av Europas största länder. En knutpunkt för handel och ekonomiskt välmående, kulturellt utvecklat med religionsfrihet och fritt från förföljelser och den tidens häxprocesser. Paret Lindqvist räknar 29 oktober 1611 som den absoluta höjdpunkten. Då var svenske kungen Johan III:s son Sigismund vald kung i Polen och Sigismunds femtonårige son utropad till tsar av Ryssland. Sigismunds slagrörde farbror Karl IX låg på dödsbädden och Sigismund ansåg sig själv stå på tur för att åter bli svensk kung.

Det var nu Sigismunds kusin, den blivande Gustav II Adolf, tog över makten i Sverige och inledde Sveriges marsch mot att bli en stormakt. Sverige låg redan i krig med Polen, Danmark och Ryssland, men det var Ryssland och Polen som angreps militärt och det skulle bli början till en lång räcka av svensk-polska krig. Sverige hade många krigarkungar som stod på tur: Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Skadorna under Karl X Gustav grymma plundringståg i Polen var enligt en polsk historiker större än under första och andra världskriget tillsammans. Svenskarna lämnade gång efter annan ett land i spillror efter sig.

Ända in på 1700-talet var Gustav Vasas ättlingar i krig mot varandra. Sist i tur stod Karl XII och hans kusin Polens August den starke. Karl XII gjorde sig skyldig till upprepade krigsbrott, t ex när Staden Nieszava brändes och befolkningen avrättades.

Paret Lindqvist visar en härlig fingertoppskänsla när de kryddar berättandet med intressanta detaljer, som när franske kungen Ludvig XV:s drottning talade skånska med ett förvånat svenskt sändebud efter att som polsk prinsessa varit flykting i Skåne. Och hur Voltaire och Diderot köps av Rysslands Katarina den stora för att sprida fake news. Och att Marie Curie på 1800-talet gav polonium namnet efter Polen, som ett politiskt manifest för landet som inte fanns. Så var det verkligen: Polen försvann under lång tid från kartan. Från 1734 började uppdelningen på olika sätt, t ex blev en del av Polen tidigt ett lydrike under Katarina den stora. 1795 var Polen helt uppslukat. Det delades mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Trots flera uppror och frihetskrig skulle det dröja ända till 1918 innan Polen fick tillbaka sin självständighet.

1918, efter första världskrigets slut, blev ett sargat Polen åter sammanfogat till ett eget land. Tre delar skulle bli en och det skulle visa sig besvärligt. Inget polisväsende fanns, skolsystemen skilde sig. Det polska språket hade utvecklats på olika sätt under uppdelningen. Det fanns sex valutor och det skulle krävas sex krig innan gränsdragningen var fastställd.

1939 startade andra världskriget och då var det åter dags för en uppdelning av Polen. Efter allt tragiskt som hände under kriget var landet återigen plundrat, först under den tyska ockupationen, sedan när ryssarna drog sig tillbaka med hela industrier nerpackade i flyttlådor. Ryssarna deporterade enligt vissa uppgifter 1,8 miljoner polacker och de utförde massavrättningar. Bland annat 14 000 officerare fick ett skott i nacken. En skoningslös polisstat infördes. Vad tyskarna ställde till med i Polen under kriget saknar förstås motstycke i världshistorien. Förutom förintelsen utförde de andra typer av massavrättningar. De dömde ut polackerna som en lägre stående ras med färre eller ofta inga rättigheter alls. Av landets 3 miljoner judar överlevde bara 250 000 utrotningen. (Fortsatt antisemitism ledde judar i exil även efter kriget. 1956 fanns bara 30 000 kvar i landet.)

Efter andra världskriget förvandlades Polen till en ”socialistisk totalitär enpartistat med systematisk hjärntvätt och inkompetent planekonomi.” Först med Solidaritetsrörelsen kunde Polen frigöra sig från Sovjetunionen. Boken avslutas med en svidande uppgörelse med det nationalsocialistiska partiet Lag och ordning och om hur de kom till makten.

Paret Lindqvist konstaterar: Inget land i Europa har anfallits, ockuperats och delats upp så många gånger som Polen: ”Men Polen har alltid rest sig igen. Och igen. Inget har kunnat utplåna Polen eller dess historia.”

Karin Månsdotter – drottningens revansch

Självklart intressant är det att få läsa David Lindéns bok om Karin Månsdotter. Om värdshusflickan som inte bara blev Erik XIV:s frilla utan även kröntes som drottning av Sverige. Att som kung gifta sig med någon ur folkdjupet var på den tiden en skandal som inte upprepades förrän vår egen kund Carl XVI Gustaf ingick äktenskap med sin Silvia Sommerlath 1976.

Tyvärr verkar det vara skralt med källmaterial om Karin, men spännande är det förstås att som läsare kastas in brödrafejden mellan Vasasönerna, Karins man Erik XIV (som inte blev förgiftad av just ärtsoppa som generationer av svenskar fått lära sig i skolan) och Johan III. Och att få uppleva en av Karins stora bedrifter – hennes så kallade ”revansch” – att ta sig helskinnad ur den blodiga kampen om makten (trots att hon aldrig svek sin man) och att sedan till och med få återvända till hovet när Johan III väl befäst sin position. Drottning fick hon däremot bara vara 87 dagar.

David Lindén är historiker och har bl a skrivit Hemming Gadh: Vasatidens gudfader (2016) och Johan Skytte: stormaktstidens lärare (2018).

Kort om virus

Dorothy H Crawfords bok Kort om virus är skriven långt före coronaepidemin, men under dessa tider passar den ändå bra att läsa för den intresserade lekmannen. Boken kan läsas som en grundkurs i alla de medicinska begrepp som surrat omkring i media det senaste året.

Här får vi lära oss vad virus är. Det är partiklar, inte celler, med ett proteinskal som skyddar sitt genetiska material. Vi får lära oss hur virus fungerar. Virus är parasiter på allt som lever. Vi bjuds på en djupdykning i denna del av mikrokosmos: DNA-virus, RNA-virus med undergruppen retrovirus, och vad som händer under virusinfektioner. Vi får också förklarat hur vårt immunförsvar fungerar och ibland överreagerar med en cytokinstorm. Ett kapitel handlar om: ”virus då, nu och i framtiden”. Här beskrivs hur epidemier kommer och går, och författaren understryker vikten av vaccination. Boken förklarar även hur antivirala läkemedel fungerar och vilka diagnosmetoder som används.

Eftersom boken skrevs för några år sedan kan det vara bra att i förväg veta att Covid-19 är en viral luftvägsinfektion orsakad av SARS-CoV-2, ett RNA-virus som tillhör gruppen coronavirus.

Dorothy H. Crawford är professor emerita i medicinsk mikrobiologi.

Korta svar på stora frågor

Stephen Hawking ger i sin bok Korta svar på stora frågor andligt avskalade svar på stora frågor. Det är en bok fullpumpad med fysik som helt i avsaknad av varje form av övernaturligt tänkande använder sig av fysikens grundlagar för att förklara vår existens.

Han besvarar tio stora frågor:

1) Finns Gud?
2) Varifrån kommer vi?
3) Finns det annat intelligent liv i universum?
4) Kan vi förutsäga framtiden?
5) Vad finns inuti ett svart hål?
6) Är tidsresor möjliga?
7) Kommer vi att överleva på jorden?
8) Bör vi kolonisera rymden?
9) Kommer artificiell intelligens att över trumfa vår egen?
10) Hur ska vi forma framtiden?

Några exempel:

Finns Gud? Svaret är nej, enligt Hawkings. Big Bang är en självklarhet och det behövs inget före Big Bang. Kvantmekaniken och vår subatomära verklighet visar oss att någonting kan uppstå ur ingenting utan att någon känd naturlag bryts. Före Big Bang fanns ingenting. Inte ens tiden. Han funderar: ”Om Gud finns varför skulle han då komma på något så komplicerat som M-teori i 11 dimensioner.”

Och varför ska vi kolonisera rymden? Hawkings förutspår att vi inom de närmaste 1000 åren kommer att göra jorden obeboelig. Antingen kommer en kärnvapenkatastrof göra slut på vår värld eller också en miljökatastrof. Han är övertygad om att människan kommer att behöva lämna jorden. Inom en radie av 30 ljusår finns det omkring tusen solsystem. Någonstans där kommer vi att kunna slå ner våra bopålar. Vi ska bara lära oss att resa i rymden med större hastighet.

En intressant och tänkvärd bok, men den känns en aning naken. Vart tog de andliga dimensionerna vägen? För dessa finns väl också?

Kapitalet och ideologin

Thomas Piketty2013 gav den franske nationalekonomen Thomas Piketty ut sitt epokgörande verk Kapitalet i tjugoförsta århundradet. Här synas kapitalismen i all dessa former. Förändringar i förmögenhets- och inkomstfördelning från 1700-talet och framåt undersöks, och den tilltagande förmögenhetskoncentrationen i den industrialiserade delen av världen sedan mitten av 1900-talet och hur själva demokratin står spel. I sin nya bok Kapitalet och ideologin tar Piketty itu med de ideologier som genom århundrade formats för att motivera dessa ojämlikheter. Han menar att den förhärskande globaliseringsideologin befinner sig i kris.

Kapitalansamlingen leder till att världens rika samlar på sig astronomiska förmögenheter. Orättvisorna blir allt tydligare. Hur kan exempel en liten klick av Amerikas befolkning äga huvuddelen av kapitalet? Ännu värre är det i många asiatiska ekonomier.

De rika har i alla tider formulerat ideologiskt försvar till sin rikedom. Anledningarna har genom århundradenas lopp förändrats. Tidigare kunde adligt blod räcka för att motivera orättvisorna, på senare tid förväntas man att acceptera orättvisor för att en person är en smart affärsman. De rika har så klart haft fullt sjå med fila på sina ideologier. Om ojämlikheten inte accepteras av det stora flertalet kan det gå illa, då kan revolutionen stå för dörren.

Piketty går förtjänstfullt igenom hur kapitalet och äganderätten varit en helig ko för alla icke-socialistiska system. Han utgår från de trifunktionella samhällena (adeln, präster och tredje ståndet) till dagens renodlade ägarsamhällen. För alla typer av så kallade demokratiska samhällen har kapitalet varit något man inte velat mixtra med. Inte ens efter franska revolutionen infördes progressiva skatter, trots krav på frihet, broderskap och rättvisa. Det var makten borgarna var ute efter, inte kapitalet. Likadant var det när slavhandeln avskaffades. Då kompenserades slavhandlarna ekonomiskt, ingen hade en tanke på att det var slavarna som lidit störst skada och borde kompenseras. På samma sätt var det när livegenskapen avskaffades i Ryssland. De livegna tvingades betala ersättning till staten och sina forna ägare.

Boken ger många intressanta exempel på hur kapitalet fått styra genom århundradena. Första opiumkriget i Kina, 1839-1842, utkämpades för att Kina hade fräckheten att motsätta sig att England hämtade opium från sin koloni Indien och sålde i Kina. När Kina förstörde opiumlagret kom kanonbåtarna från väst och löste problemet, som krigsskadestånd fick England juridiska och fiskala rättigheter för Hong Kong. När Kina en tid senare som nytt motdrag förbjöd opiumförsäljning tog England åter till vapen i ett andra opiumkrig, 1856-1860. Nu tvingades Kina att legalisera drogen och ovanpå det betala ett svidande krigsskadestånd.

Sveriges används som skräckexempel i boken. Det gäller rösträttsreglerna under 1800-talet då rösträtt gavs efter hur mycket skatt man betalade. I vissa svenska kommuner hade en enda person rösträtt och kunde styra efter eget gottfinnande. Men Sverige är också med som ett föredömligt exempel när socialdemokraterna under folkhemsperioden skapade det kanske mest rättvisa system världen någonsin skådat. Ett system som sedan avvecklades i tidens anda genom avskaffandet av arvsskatt, gåvoskatt, fastighetsskatt och så vidare.

Piketty kommer fram till att det rättvisa samhället också är det mest välmående samhället. Det finns ingen anledning att acceptera den accelererande kapitalansamling som pågår runt om i vår värld. Ett land där en procent av befolkningen äger huvuddelen av alla tillgångar bakbinder den fattiga halvan av befolkningen. Inte bra för innovationer och framåtanda. Det är heller inget konstigt med progressiva skatter. Den som har blivit rik har samhällets resurser att tacka för sin rikedom, vilket ofta glöms bort i debatten.

Han diskuterar lösningar: Rättvisa är ett resultat av ett ständigt kollektivt överläggande. Demokratin får inte sättas ur spel. Vi har alla lika rösträtt, kapitalet får inte ställas i vägen för demokratiska beslut. Utbildningsnivån är viktig för ett jämlikt och välmående samhälle. Den ska ha alla lika tillgång till. Det är en grundläggande rättighet. Precis som sjukvård, pensioner o s v. Temporärt ägande pratar han mycket om, vilket innebär progressiv arvsskatt och andra progressiva skatter. Deltagande socialism förordas och med det menar Piketty bl a annat maktdelning i företag genom arbetarrepresentation i företagens styrelser. Universell kapitaldonationer till alla vuxna, d v s en basinkomst eller medborgarlön är också ett lämpligt medel. Basinkomsten är naturligtvis inte något som gör att staten får avsvära sig ansvar för utbildning, sjukvård och andra nödvändigheter. Kapitalet får ej heller styra politiska valkampanjer som i USA. Transparens behövs för vad skatterna används till. Social federalism, talar han om. Vilket innebär ett samarbete mellan länder med ett gemensamt skattesystem och transnationell rättvisa.

Piketty menar sig inte ha alla lösningar, men är övertygad om att kapitalansamlingen är något vi måste göra något åt, annars kommer det gå illa.

Fem böcker om Nordkoreas terror

Flykten från Nordkorea
Litterära händelser har tidigare rekommenderat fyra böcker som alla berättar om hur det är att fly från den nordkoreanska diktaturen. De ger samtliga en mycket svårsmält beskrivning av vad som pågått och ännu pågår i landet. Senast i raden av skräckskildringar av Nordkorea står Masaji Ishikawas bok Flykten från Nordkorea – en mans kamp för överlevnad.

1960 är Ishikawa tretton år och hans familj som bor i Japan lockas att flytta tillbaka till det nya socialistiska paradiset på jorden – det nybildade och enligt rekryterarnas utsagor mycket välmående landet Nordkorea. Sanningen är förstås en helt annan. Familjen lämnar en fattig tillvaro i Japan och kommer till värsta sortens misär. Boken handlar en hel del om utanförskap. Om att bara vara halv medborgare, först som ett slags halvjapan i Japan, sedan som ett slags halvjapan i Korea. En upplevelse som Ishikawas försupna far särskilt tydligt får gestalta i takt med att han gång efter annan ömsar skinn och förvandlas. Fattigdomen i Nordkorea saknar gränser, att bara överleva är en konst och att ta sig därifrån visar sig allt annat än lätt.

Alla fem böcker har det gemensamt att blottlägger en vansinnig statsapparat, med en personkult av ledaren – den evige presidenten Kim il-Sung och senare hans son Kim Jong-il och sonsonen Kim Jong-un.

Blaine Hardens handlar om Flykten från läger 14, den enda dittills lyckade rymningen från det ökända läger 14. Nordkorea har mängder med läger för oliktänkare, det största är tjugo kvadratmil stort. Shin Dong-huyk föddes i läger 14 och avtjänade ett livslångt straff för ett brott hans föräldrar begått. Efter 20 år av svält och umbäranden får han chansen att fly.

Jang Jin-sung tillhörde Nordkoreas propagandaministerium där han skrev falsk nyhetsjournalistik och hyllningstexter till diktatorn Kim Jong Ils ära. En dag upptäcks det att han lånat ut en förbjuden tidskrift till en vän och han förstår att ett strängt straff väntar. I Käre ledare får vi följa hans uppseendeväckande flykt. När en topptjänsteman avviker ska han stoppas till varje pris, även utanför landets gränser.

I Flickan med sju namn – min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee och Yeonmi Parks bok För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet får vi följa unga kvinnor på flykt. Två böcker skrivna av kvinnor som väl i frihet, men med risk för eget liv utmanar regimen. I båda böckerna får vi följa extrema missförhållanden i Nordkorea, hur en ung flicka som flyr landet ofta hamnar i kinesisk trafficking, flykten vidare till Sydkorea och hur deras historia når världssamfundet. Det är gripande bladvändande berättelser som knappast lämnar någon oberörd. Kvinnorna har inte nöjt sig med att skriva böcker. De ägnar sig numera åt att berätta om vad som pågår i världens mest slutna land. Inför Trumps första möte med Kim Jong-un frågade sig Yeoni Park om han verkligen vet vad han ger sig in i: https://youtu.be/HVPjoEN1a8k Hyeonseo Lee håller ett Ted-talk om allt hon har varit med om: https://youtu.be/PdxPCeWw75k

 

Pesten i Stockholm 1710

Magnus Västerbro berättar i sin bok Pestens år – Döden i Stockholm 1710 om dåtidens mest fruktade sjukdom.

1710 är året efter slaget vid Poltava. Sveriges stormaktstid är snart förbi och ovanpå alla militära motgångar drar pesten in över vår huvudstad. Det tar ett tag innan den får fäste, läkare slå larm och myndigheterna har möjlighet att sätta igång motåtgärder som karantän men väljer att blunda. Man vill inte att folk ska drabbas av panik, man oroar sig över livsmedelsförsörjning och så vidare. Men det ska visa sig leda till katastrof. Av stadens 55 000-60 000 invånare dör mellan 35 och 40 procent under det följande halvåret.

Intressant att läsa om den tidens läkarvetenskap. Man hade ingen aning om att det var råttor, löss och loppor som var de värsta smittbärarna. Läkarkollegiet hade fullt upp med att rensa ut kvacksalvare, t ex alla dessa kloka gummor som trodde sig kunna fördriva sjukdomar med hjälp av örter utan att ha en aning om att sjukdomar beror på obalans mellan de fyra kroppsvätskorna:  blodet, svarta och gula gallan, och slemmet. Numera vet vi att det är antibiotika som behövs för att bota pesten, då på den tiden förlitade man sig på att försöka röka ut smittan ur hemmet och till det hade man diverse improviserade och mestadels verkningslösa kurer.

Som vanligt är det förstås de fattiga som drabbas värst. De rika bor inte lika trångt, de har större möjlighet att sköta hygienen och framför allt räddar sig många genom att lämna staden och sätta sig i säkerhet någon annanstans.

En riktig page-turner.

Litterära händelser har tidigare rekommenderat Magnus Västerbros bok Svälten – hungeråren som formade Sverige. I den boken blir vi påminda om att det inte var särskilt länge sedan Sverige drabbades av svälten. Missväxten 1869-70 ledde till en fruktansvärd hungersnöd och massemigration. Då var det omvärlden som samlade in pengar och nödhjälp till Sverige – och inte tvärtom som det har varit det senaste århundradet – då var det svenskarna som lämnade sina hem för att hitta lyckan någon annanstans.

Vi blir också påminda om hur kallhamrade de rika och besuttna var, hur synen på de fattiga som lata och mindre värda var den förhärskande. Landshövdingar kunde undanbe sig hjälp från kungen för att vanligt folk inte skulle skämmas bort i onödan. Den fria marknaden ansågs viktigare än ett visst mått av svält. Boken visar också hur felaktiga politiska beslut och andra misstag staplades på varandra. Sverige var långt ifrån en demokrati på den tiden och det var uppenbart ett av de stora problemen när krisen väl kom.

Västerbro har alltså även här skrivit en pager-turner som är svår att lägga ifrån sig. Han belönades med Augustpriset för sin insats.

Karl Marx – en genomlysning

Den som läser Sven-Eric Liedmans 800-sidiga biografi om Karl Marx blir kanske besviken om hen räknar med en i första hand spännande historia om Marx liv. I stället får vi framför allt en spränglärd genomgång av vad Marx faktiskt skrev och inte skrev.

Liedman bjuder på en härlig neddykning i Marx rika produktion. Hur Marx låtit sig inspireras av Hegel, om inflytandet från Feurbach och Marx samarbete med parhästen Engels och om deras samlade i skrifter 39 band. Noggrant och exakt, Liedman vet vad han pratar om. Det är bara sätta sig ner och njuta.

Liedman förklarar alla grundläggande begrepp som produktivkrafter och produktionsförhållanden och bärande huvudtankar som materialistisk historieuppfattning, profitkvotens fallande tendens och mervärdeskvoten, bytesvärde och bruksvärde. Kommunistiska manifestet skärskådas, och vi får veta allt om Marx journalistiska och politiska bana. Och om Marx bidrag som idégivare till första internationalen. Marx var en nagel i ögat på den styrande klassen. Han förvisades tidigt från Frankrike, hamnade så småningom i England och Bismarck kallade honom för den farligaste mannen i Europa.

Särskilt intressant är det att se Marx som de ofullbordade verkens mästare. Bara första delen av Kapitalet kom ut under Marx levnad. Liedman gör det också tydligt att Marx var en tänkare som hela tiden omprövade sina egna teser.

Boken är ett måste för den som vill kunna sin Marx.