Fyra böcker om Nordkoreas terror


Litterära händelser rekommenderar fyra böcker som alla berättar om hur det är att fly från den nordkoreanska diktaturen. De ger en mycket svårsmält beskrivning av vad som pågår i landet, alla är lika spännande och svåra att lägga ifrån sig.

Blaine Hardens berättar i Flykten från läger 14 om den enda dittills lyckade rymningen från det ökända läger 14. Nordkorea har mängder med läger för oliktänkare, det största är tjugo kvadratmil stort. Shin Dong-huyk föddes i läger 14 och avtjänade ett livslångt straff för ett brott hans föräldrar begått. Efter 20 år av svält och umbäranden får han chansen att fly.

Jang Jin-sung tillhörde Nordkoreas propagandaministerium där han skrev falsk nyhetsjournalistik och hyllningstexter till diktatorn Kim Jong Ils ära. En dag upptäcks det att han lånat ut en förbjuden tidskrift till en vän och han förstår att ett strängt straff väntar. I Käre ledare får vi följa hans uppseendeväckande flykt. När en topptjänsteman avviker ska han stoppas till varje pris, även utanför landets gränser.

I Flickan med sju namn – min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee och Yeonmi Parks bok För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet får vi följa unga kvinnor på flykt. Två böcker skrivna av kvinnor som väl i frihet, men med risk för eget liv utmanar regimen. I båda böckerna får vi följa extrema missförhålladena i Nordkorea, hur en ung flicka som flyr landet ofta hamnar i kinesisk trafficking, flykten vidare till Sydkorea och hur deras historia når världssamfundet. Det är gripande bladvändande berättelser som knappast lämnar någon oberörd. Kvinnorna har inte nöjt sig med att skriva böcker. De ägnar sig numera åt att berätta om vad som pågår i världens mest slutna land. Inför Trumps första möte med Kim Jong-un frågade sig Yeoni Park om han verkligen vet vad han ger sig in i: https://youtu.be/HVPjoEN1a8k Hyeonseo Lee håller ett Ted-talk om allt hon har varit med om: https://youtu.be/PdxPCeWw75k

 

Briljant bok om Leonardo

Leonardo da Vinci är förmodligen världens mest kände konstnär, känd för Mona Lisa och Nattvarden och för sina försigkomna uppfinningar. Mindre känt är att han efterlämnade 20 000 sidor med anteckningar (varav 6 000 sidor finns bevarade in i vår tid), anteckningar som handlar om allt mellan himmel och jord och utgör en unik källa att ösa ur för att komma både renässansen som tidsepok och Leonardo som historisk person närmare.

I sin bok Solen ser ingen skugga – En bok om Leonardo da Vinci presenterar Peter Glas denne märklige konstnär och naturforskare. Boken utvecklar sig till en briljant biografi över en av historiens mest gåtfulla och mest betydelsefulla personligheter.

Leonardo sysslade med så mycket. Han dissekerade människokroppar, hade teorier om solsystemet, om geologi, om botanik, om matematik, geometri, optik, akustik, arkitektur, målarkonstens teori, musikteori och mycket mer. Moral, filosofi, betraktelser över livets gång. Själens existens. Kärlek, hat, välvilja, grymhet. Fabler, talesätt, visdomar.

Leonardo visar sig vara en självlärd lärdomsgigant som har en makalös förmågan att tänka självständigt och nyskapande, för att inte säga revolutionerande. Han är också en troubled soul, en grubblare, en sökare, formligen besatt av sin törst efter sanningar om tillvaron.

Och här finns bokens avgörande styrka: Glas ger
Leonardos många bräckliga, högst mänskliga sidor minst lika stort utrymme som hans berömda genialitet. Boken ger en magnifik överblick över Leonardos imponerande livsverk samtidigt som hans mångfasetterade personlighet träder fram. En biografi som både porträtterar Leonardo som en begriplig människa av kött och blod och som den närmast ofattbart stora historiska gestalt han samtidigt var.

Tommy Terabyte

Om Nordkoreas terror

Flickan med sju namn – min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee och Yeonmi Parks bok För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet är bara två böcker i en strid ström av böcker om Nordkoreas diktatur. Två böcker skrivna av unga kvinnor som med risk för eget liv utmanar regimen.

I båda böckerna får vi följa extrema missförhålladena i Nordkorea, hur en ung flicka flyr landet för att hamna i kinesisk trafficking, flykten vidare till Sydkorea och hur deras historia når världssamfundet. Det är gripande bladvändande berättelser som knappast lämnar någon oberörd. Kvinnorna har inte nöjt sig med att skriva böcker. De ägnar sig numera åt att berätta om vad som pågår i världens mest slutna land.

Några exempel:

Inför Trumps möte med Kim Jong-un frågar sig Yeoni Park om han verkligen vet vad han ger sig in i: https://youtu.be/HVPjoEN1a8k

Hyeonseo Lee håller ett Ted-talk om allt hon varit med om: https://youtu.be/PdxPCeWw75k

 

Om att springa 184 mil genom Iran

Kristina Palténs bok Den rädda löparen är den senaste i en lång rad spännande löparböcker som har kommit på senare år. Den svenska rekordhållaren på löpband bestämmer sig för att springa rakt genom Iran – 184 mil – för att lära känna landet och inte minst ta itu med sina egna rädslor.

Hon avråds från att genomföra projektet, till och med av sina iranska vänner. Det anses helt enkelt för farligt att som ensam kvinna springa på de här sättet. Det är en mångbottnad historia som vänder upp och ner på många av hennes föreställningar. Hon möter gästfrihet som hon sällan skådat. Sätter hon sig på en restaurang blir hon som utlänning bjuden på maten, vart hon än kommer ställer folk upp och tar hand om henne. Hon får kost, logi och alla möjliga presenter, och massor av nya vänner. Samtidigt vet hon att hon balanserar på slak lina. Myndigheterna är i allra högsta grad medvetna om vad hon håller på med och hon får därför vara försiktig med vad hon säger. Det här är ett land där kvinnan enligt regimen ska underställa sig mannen. Det här är också ett land där folk kan fängslas av minsta svepskäl och ett land där hon som kvinna inte räknas som ett helt tillförlitligt vittne om någonting händer.

Kristina Paltén (tillsammans med Desirée Wahren Stattin) har lyckats återskapa ett formidabelt spännande äventyr. Det här är en bok som man med svårighet lägger ifrån sig.

Litterära händelser har tidigare tipsat om bl a Dekius Lacks löparromaner Springa med vingar och När natten kommer är vägarna mina; och  Springa – Jean Echenoz bok om den tjeckiska löparen Zapotek.

Köp boken t ex på Bokus eller Adlibris.

Jag är en snobb… ser svenska filmer… dricker whisky à gogo…


Boris Vian levde det jazziga pariserlivet på 1950-talet, skrev kultromaner som Dagarnas skum och Hjärtkniparen och hade stora framgångar med visor som Le déserteur och Je suis snob. Lars Forssell berättar dråpligt om sitt besök hos Vian i boken Vänner.

I visan Je suis snob (Jag är en snobb) raljerar Vian över sin tids hipstertyp, en figur i det parisiska 50-talsvimlet – snobben som är så mån om att vara inne, som går på bio och ser svenska filmer (”J´vais au cinéma voir des films suédois”)  och sen går till baren och dricker ”whisky à gogo”, han har italiensk slips och en liten näsduk i bröstfickan och varje tisdag går han på snobbparty och äter camembert med tesked och när han dör vill han ha en svepning från Dior.

Lars Forssell berättar i boken Vänner om hur han söker upp Vian i Paris när denne bor i ett litet krypin högt uppe i det hus som varit det gamla nöjespalatset Moulin Rouge, beläget på bigatan Cité Veron nära det nya Moulin Rouge. Forssell och Carl-Fredrik Reuterswärd tar sig upp för en bred trappa i mörkret, så långt det går, och sedan uppför ytterligare en trappa, en smal knirkande trätrappa och när Vians dörr slår upp väller ett moln av stinkande rök ut.

Forssell och Reuterswärd tar fram sina näsdukar och täcker mun och näsa och pressar sig in. Det är Vian som inte fått fason på den kamin han själv just har konstruerat. Han bjuder på whisky och de samtalar med svidande, rinnande ögon. Vian berättar om sina knep som författare, att börja med vad som helst, t ex en kamin, och sedan improvisera sig vidare. Forssell ber om tillstånd att få översätta Le déserteur till svenska och Vian erbjuder sig på fläcken att sälja de skandinaviska rättigheterna till Forssell för ”- han tänker efter länge – en centime”.

Forssell träffade Vian ännu några gånger och iakttog hur han mot slutet av sitt liv blev som ”en skugga,  en genomskinlighet, en gestalt av glas överklädd med stram tunn vit hud”. Vian hade svagt hjärta. Läkaren hade förbjudit honom att fortsätta med trumpetspelandet. Skulle han blåsa ett enda c till skulle han falla död ner, hette det. Vian dog 1959, helt plötsligt i en biofåtölj under förhandsvisningen av filmatiseringen av hans roman Jag ska spotta på era gravar. Han blev bara 39 år.

Forssells bok Vänner kan hittas på antikvariat, eller på nätet hos t ex på Antikvariat.net eller Bokbörsen.

Peter Glas

 

 

 

Ett jävla solsken

Ester Blenda NordströmFatima Bremmers bok Ett jävla solsken om Ester Blenda Nordström har utkommit i dagarna. En så omtumlande läsupplevelse att det känns fullkomligt obegripligt att en stor biografi om denna superintressanta person låtit vänta på sig över ett halvsekel.

Möt kvinnan som wallraffade långt före Günter Wallraff föddes, 26-åringen som blev krigshjälte när hon skickades ut i finska inbördeskriget av Finlandshjälpen för att mildra svälten, hon som tog sig över bandithärjade Anderna med mula och revolver och finkalibrigt Winchestergevär i packningen. Hon som lärde sig finska och levde som samelärare under de mest primitiva omständigheter, hon som luffade runt i Amerika och tjuvåkte med tåg genom att gömma sig på bromsstängerna under vagnen. Hon som bodde två år i Kamtjatka i det bortersta av Sibirien i dåvarande Sovjetunionen, och fick uppleva bitande vinter, björnjakt och livsfarliga färder med hundspann genom snöstorm. Kompis med kungahuset (Prins Eugen), Zorn målade hennes porträtt, Evert Taube skrev en visa till henne. Och goda vänner hade hon också i Elin Wägner, Selma Lagerlöf och många, många andra av den tidens uppburna kulturpersonligheter. Hyllad journalist, vuxenförfattare och senare även barnboksförfattare, och den som verkligen skapade den moderna barnboken med sina böcker om Ann-Mari, Pippi Långstrumps föregångare, samtidigt som hon kämpade mot alkoholism och den förbjudna kärleken till en annan kvinna.

En spännande, välskriven och skickligt komponerad bok om ett på alla sätt gripande människoöde. Nästan omöjlig att lägga ifrån sig, men när man väl tvingas har den sin självklara plats i bokhyllan bredvid Ester Blendas egna böcker.