Litterära händelser har tidigare rekommenderat fyra böcker som alla berättar om hur det är att fly från den nordkoreanska diktaturen. De ger samtliga en mycket svårsmält beskrivning av vad som pågått och ännu pågår i landet. Senast i raden av skräckskildringar av Nordkorea står Masaji Ishikawas bok Flykten från Nordkorea – en mans kamp för överlevnad.
1960 är Ishikawa tretton år och hans familj som bor i Japan lockas att flytta tillbaka till det nya socialistiska paradiset på jorden – det nybildade och enligt rekryterarnas utsagor mycket välmående landet Nordkorea. Sanningen är förstås en helt annan. Familjen lämnar en fattig tillvaro i Japan och kommer till värsta sortens misär. Boken handlar en hel del om utanförskap. Om att bara vara halv medborgare, först som ett slags halvjapan i Japan, sedan som ett slags halvjapan i Korea. En upplevelse som Ishikawas försupna far särskilt tydligt får gestalta i takt med att han gång efter annan ömsar skinn och förvandlas. Fattigdomen i Nordkorea saknar gränser, att bara överleva är en konst och att ta sig därifrån visar sig allt annat än lätt.
Alla fem böcker har det gemensamt att blottlägger en vansinnig statsapparat, med en personkult av ledaren – den evige presidenten Kim il-Sung och senare hans son Kim Jong-il och sonsonen Kim Jong-un.
Blaine Hardens handlar om Flykten från läger 14, den enda dittills lyckade rymningen från det ökända läger 14. Nordkorea har mängder med läger för oliktänkare, det största är tjugo kvadratmil stort. Shin Dong-huyk föddes i läger 14 och avtjänade ett livslångt straff för ett brott hans föräldrar begått. Efter 20 år av svält och umbäranden får han chansen att fly.
Jang Jin-sung tillhörde Nordkoreas propagandaministerium där han skrev falsk nyhetsjournalistik och hyllningstexter till diktatorn Kim Jong Ils ära. En dag upptäcks det att han lånat ut en förbjuden tidskrift till en vän och han förstår att ett strängt straff väntar. I Käre ledare får vi följa hans uppseendeväckande flykt. När en topptjänsteman avviker ska han stoppas till varje pris, även utanför landets gränser.
I Flickan med sju namn – min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee och Yeonmi Parks bok För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet får vi följa unga kvinnor på flykt. Två böcker skrivna av kvinnor som väl i frihet, men med risk för eget liv utmanar regimen. I båda böckerna får vi följa extrema missförhållanden i Nordkorea, hur en ung flicka som flyr landet ofta hamnar i kinesisk trafficking, flykten vidare till Sydkorea och hur deras historia når världssamfundet. Det är gripande bladvändande berättelser som knappast lämnar någon oberörd. Kvinnorna har inte nöjt sig med att skriva böcker. De ägnar sig numera åt att berätta om vad som pågår i världens mest slutna land. Inför Trumps första möte med Kim Jong-un frågade sig Yeoni Park om han verkligen vet vad han ger sig in i: https://youtu.be/HVPjoEN1a8k Hyeonseo Lee håller ett Ted-talk om allt hon har varit med om: https://youtu.be/PdxPCeWw75k
Arash Sanaris bok Sverigevänner: historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn berättar om en iransk akademikerfamilj som flyr Irans diktatur och kommer till Sverige i början av 1980-talet. En familj som gör sitt bästa för att så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället. En bok om härliga kulturkrockar, men också en skickligt berättad och viktig ögonöppnare om vad invandring kan innebära på alla möjliga olika plan.
Den som läser Sven-Eric Liedmans 800-sidiga biografi om Karl Marx blir kanske besviken om hen räknar med en i första hand spännande historia om Marx liv. I stället får vi framför allt en spränglärd genomgång av vad Marx faktiskt skrev och inte skrev.
Det saknas inte biografier och forskning om Elin Wägner, men vem kan få nog? Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linders två bandsverk Amason med två bröst och Dotter av moder jord på 70-talet följdes bl a upp av Boel Hackmans bok Elin Wägner trettio år senare, och bara i år bjuds vi på ytterligare två biografier: Per Wirténs Europa, ständigt detta Europa: Elin Wägners förlorade kärlek och nu senast Ulrika Knutsons nyutkomna biografi Den besvärliga Elin Wägner.
Leonardo da Vinci är förmodligen världens mest kände konstnär, känd för Mona Lisa och Nattvarden och för sina försigkomna uppfinningar. Mindre känt är att han efterlämnade 20 000 sidor med anteckningar (varav 6 000 sidor finns bevarade in i vår tid), anteckningar som handlar om allt mellan himmel och jord och utgör en unik källa att ösa ur för att komma både renässansen som tidsepok och Leonardo som historisk person närmare.
