Anne Franks dagbok – oavkortad

Jag har läst Anne Franks dagbok på nytt. En av världslitteraturens mest gripande skildringar. Numera är det den oavkortade utgåvan som gäller. Trettio procent text har tillkommit. Delar som lyfts ur av henne själv (när hon alldeles mot slutet började renskriva dagboksanteckningarna), hennes pappa (när han översatte den
åt familjens tyska släktingar efter kriget) eller redigerades bort av utgivande förlag finns nu med i en uppdaterad version som bygger på den holländska textkritiska utgåvan (De dagboeken van Anne Frank).

Dagboken är egentligen fem skrivböcker med diverse lösa blad. En del anteckningar, speciellt från 1943, har gått förlorade. I den nya utökade versionen fördjupas relationerna mellan de gömda, Annes irritation och kritik av sin mamma censureras inte längre. Ej heller hennes sexuella uppvaknande.

Om alla turerna kring dagboken står att läsa i Per Holmers exemplariska efterord. För den som är sugen på en riktig djupdykning i ämnet finns den holländska 800-sidiga textkritiska utgåvan med alla originalanteckningar inkluderade.

Anne Frank i korthet: Hon föddes 1929, sommaren 1942 gömde sig hennes familj tillsammans med fyra andra judar på de två övre våningarna (plus en vind) i ett gårdshus i det tyskockuperade Amsterdam. Anne var då tretton år och i dagboken får vi följa henne under två år, innan gömstället avslöjades. Hon dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen tre månader före sin sextonårsdag.

Allt jag fått lära mig

Tara Westovers självbiografiska Allt jag har fått lära mig har mycket gemensamt med Joyce Carol Oates roman Mitt liv som råtta, som tidigare recenserats på Litterära händelser. Båda böcker skildrar hur en syster förskjuts av sin familj när hon agerar visselblåsare. I båda böckerna gäller det brodersproblem, i båda böckerna är det svårt att få föräldrarna att förstå vidden av det hemska som har hänt.

Tara Westover har vuxit upp i en mormonfamilj. En sjubarnsfamilj som styrs av en bipolär pappa som ser staten som den stora fienden i väntan på Undergången och Domens dag. Det gäller att förbereda sig. Familjen har en skrot och en byggfirma, och är hängivna preppers. De köper vapen, även grovkalibriga vapen lämpliga att skjuta ner statens helikoptrar. Taras far är minst sagt besvärlig, men hennes bror är ännu värre. Brodern är en farlig psykopat som alla är livrädda för och det blir en kamp som driver den självbiografiska berättelsen gastkramande framåt. Tara är sjutton år när hon för första gången sätter sig i skolbänken på riktigt. Hon har lyckats ta sig från hemmet, kommit in på college, men hennes homeschooling har lämnat astronomiska kunskapsluckor efter sig, något som hon tvingas att fort ta igen för att få fortsätta utbildningen. Hon vet t ex ingenting om Förintelsen under andra världskriget – aldrig hört talas om den.

En mycket spännande självbiografi om hur det kan vara att växa upp i det amerikanska samhällets utkant.

Arne Norlin: Europas försvunna kungahus

Arne Norlins bok Europas försvunna kungahus är en mycket intressant genomgång av alla europeiska kungahus som försvunnit under de senaste drygt hundra åren. Idag finns åtta monarkier kvar i Europa: Sverige, Norge, Danmark, England, Spanien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg. 1910 fanns ytterligare tretton (beroende på hur man räknar). Det innebär också att det finns en hel del kungasläkter som fortfarande bär på tronpretendenter.

Boken går igenom dessa förlorade monarkier. Kungar som mördas, kungar som avrättas (dit räknas den ryska tsarfamiljen), kungar som avsätts, kungar som går i exil. Sammantaget blir det en lång rad europeiska kungaätter som blivit förvildade. En del utfattiga och så gott som glömda, andra har fått med sig stora förmögenheter när de kastats ut från sina respektive länder. Vissa av dem kanske till och med kan återinsättas, som Montenegros prins Nikola (en pensionerad arkitekt). Landets parlament har röstat fram en lag som bl a gör klart att det var olagligt att avskaffa monarkin 1918. Även Serbiens kronprins Alexander har sett ett ökat stöd för monarkin. 2001 fick han tillbaka sitt medborgarskap, vilket ses som ett första steg. Kungar som förlorat sin krona är nämligen sällan välkomna att stanna i sitt land. Även Rumäniens Margareta kan stå på tur. Hon har redan lyckats med konststycket att vara ”drottning” i en republik. Hennes ceremoniella uppgifter påminner idag om vår egen Carl XVI Gustafs. Särskilt konstig är hennes ställning med tanke på att det under monarkins tid enbart fanns manlig tronföljd.

Vissa länder har haft det extra krångligt på tronen. Greklands kungar har haft resväskans som viktigaste utrustningsdetalj, konstaterar Norlin. Monarkins förste kung, Otto I, tvingades avgå efter en militärkupp 1862. Konstantin II tvingades abdikera två gånger. Hans son Georg II skickades iväg hela tre gånger. Republiken som därefter bildades hade tjugotre regeringar, tretton statskupper och en diktatur på drygt tio år. Monarkin kom och gick, men röstades slutligen (för alltid?) bort i samband med juntans fall 1974.

Det finns stora pengar inblandade i dessa kungliga öden. Slott och förmögenheter som har lett till många juridiska turer under senaste seklet. Flera av dessa republiker har dessutom lämnat kungar som aldrig abdikerat efter sig. Kungar som kräver ersättning. Det finns även andra problem för många tronpretendenter. Eftersom ofta lång tid har gått sedan monarkins avskaffande har släktträden hunnit förgrena sig. Frankrike har till exempel tre ”officiella” tronpretendenter.

Arne Norlins bok svämmar över av intressanta historier om dessa kungliga öden och äventyr. Finlands tid som självständig monarki var till exempel särskilt kort. Den 9 oktober 1918 beslöt lantdagen att välja den tyska prinsen Fredrik Karl av Hessen till finsk kung. Redan den 14 december abdikerade han eftersom Tyskland förlorat första världskriget och västmakterna inte accepterade en tysk prins. Kungen hann inte ens komma till sitt nya land.

Karin Månsdotter – drottningens revansch

Självklart intressant är det att få läsa David Lindéns bok om Karin Månsdotter. Om värdshusflickan som inte bara blev Erik XIV:s frilla utan även kröntes som drottning av Sverige. Att som kung gifta sig med någon ur folkdjupet var på den tiden en skandal som inte upprepades förrän vår egen kund Carl XVI Gustaf ingick äktenskap med sin Silvia Sommerlath 1976.

Tyvärr verkar det vara skralt med källmaterial om Karin, men spännande är det förstås att som läsare kastas in brödrafejden mellan Vasasönerna, Karins man Erik XIV (som inte blev förgiftad av just ärtsoppa som generationer av svenskar fått lära sig i skolan) och Johan III. Och att få uppleva en av Karins stora bedrifter – hennes så kallade ”revansch” – att ta sig helskinnad ur den blodiga kampen om makten (trots att hon aldrig svek sin man) och att sedan till och med få återvända till hovet när Johan III väl befäst sin position. Drottning fick hon däremot bara vara 87 dagar.

David Lindén är historiker och har bl a skrivit Hemming Gadh: Vasatidens gudfader (2016) och Johan Skytte: stormaktstidens lärare (2018).

Fem böcker om Nordkoreas terror

Flykten från Nordkorea
Litterära händelser har tidigare rekommenderat fyra böcker som alla berättar om hur det är att fly från den nordkoreanska diktaturen. De ger samtliga en mycket svårsmält beskrivning av vad som pågått och ännu pågår i landet. Senast i raden av skräckskildringar av Nordkorea står Masaji Ishikawas bok Flykten från Nordkorea – en mans kamp för överlevnad.

1960 är Ishikawa tretton år och hans familj som bor i Japan lockas att flytta tillbaka till det nya socialistiska paradiset på jorden – det nybildade och enligt rekryterarnas utsagor mycket välmående landet Nordkorea. Sanningen är förstås en helt annan. Familjen lämnar en fattig tillvaro i Japan och kommer till värsta sortens misär. Boken handlar en hel del om utanförskap. Om att bara vara halv medborgare, först som ett slags halvjapan i Japan, sedan som ett slags halvjapan i Korea. En upplevelse som Ishikawas försupna far särskilt tydligt får gestalta i takt med att han gång efter annan ömsar skinn och förvandlas. Fattigdomen i Nordkorea saknar gränser, att bara överleva är en konst och att ta sig därifrån visar sig allt annat än lätt.

Alla fem böcker har det gemensamt att blottlägger en vansinnig statsapparat, med en personkult av ledaren – den evige presidenten Kim il-Sung och senare hans son Kim Jong-il och sonsonen Kim Jong-un.

Blaine Hardens handlar om Flykten från läger 14, den enda dittills lyckade rymningen från det ökända läger 14. Nordkorea har mängder med läger för oliktänkare, det största är tjugo kvadratmil stort. Shin Dong-huyk föddes i läger 14 och avtjänade ett livslångt straff för ett brott hans föräldrar begått. Efter 20 år av svält och umbäranden får han chansen att fly.

Jang Jin-sung tillhörde Nordkoreas propagandaministerium där han skrev falsk nyhetsjournalistik och hyllningstexter till diktatorn Kim Jong Ils ära. En dag upptäcks det att han lånat ut en förbjuden tidskrift till en vän och han förstår att ett strängt straff väntar. I Käre ledare får vi följa hans uppseendeväckande flykt. När en topptjänsteman avviker ska han stoppas till varje pris, även utanför landets gränser.

I Flickan med sju namn – min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee och Yeonmi Parks bok För att kunna leva – en nordkoreansk flickas resa till frihet får vi följa unga kvinnor på flykt. Två böcker skrivna av kvinnor som väl i frihet, men med risk för eget liv utmanar regimen. I båda böckerna får vi följa extrema missförhållanden i Nordkorea, hur en ung flicka som flyr landet ofta hamnar i kinesisk trafficking, flykten vidare till Sydkorea och hur deras historia når världssamfundet. Det är gripande bladvändande berättelser som knappast lämnar någon oberörd. Kvinnorna har inte nöjt sig med att skriva böcker. De ägnar sig numera åt att berätta om vad som pågår i världens mest slutna land. Inför Trumps första möte med Kim Jong-un frågade sig Yeoni Park om han verkligen vet vad han ger sig in i: https://youtu.be/HVPjoEN1a8k Hyeonseo Lee håller ett Ted-talk om allt hon har varit med om: https://youtu.be/PdxPCeWw75k

 

Om att bli svenskare än svenskarna

Arash Sanaris bok Sverigevänner: historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn berättar om en iransk akademikerfamilj som flyr Irans diktatur och kommer till Sverige i början av 1980-talet. En familj som gör sitt bästa för att så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället. En bok om härliga kulturkrockar, men också en skickligt berättad och viktig ögonöppnare om vad invandring kan innebära på alla möjliga olika plan.

Sanari är numera en välkänd läkare som syns i media. Han berättar med humor och ger sin pappa stort utrymme genom att låta varje kapitel i boken inledas med utdrag ur pappans dagbok från tiden då det begav sig. Pappan, disputerad kemist i Iran, som särskilt kämpade med att familjen skulle låta sig assimileras, men som för egen del hade svårt att få jobb och svenska vänner. Dagboksanteckningar med imponerande träffsäkerhet om utvandring, invandring och det svenska samhället.

En fullträff till bok som varmt rekommenderas. Filmrättigheter är sålda.

 

Karl Marx – en genomlysning

Den som läser Sven-Eric Liedmans 800-sidiga biografi om Karl Marx blir kanske besviken om hen räknar med en i första hand spännande historia om Marx liv. I stället får vi framför allt en spränglärd genomgång av vad Marx faktiskt skrev och inte skrev.

Liedman bjuder på en härlig neddykning i Marx rika produktion. Hur Marx låtit sig inspireras av Hegel, om inflytandet från Feurbach och Marx samarbete med parhästen Engels och om deras samlade i skrifter 39 band. Noggrant och exakt, Liedman vet vad han pratar om. Det är bara sätta sig ner och njuta.

Liedman förklarar alla grundläggande begrepp som produktivkrafter och produktionsförhållanden och bärande huvudtankar som materialistisk historieuppfattning, profitkvotens fallande tendens och mervärdeskvoten, bytesvärde och bruksvärde. Kommunistiska manifestet skärskådas, och vi får veta allt om Marx journalistiska och politiska bana. Och om Marx bidrag som idégivare till första internationalen. Marx var en nagel i ögat på den styrande klassen. Han förvisades tidigt från Frankrike, hamnade så småningom i England och Bismarck kallade honom för den farligaste mannen i Europa.

Särskilt intressant är det att se Marx som de ofullbordade verkens mästare. Bara första delen av Kapitalet kom ut under Marx levnad. Liedman gör det också tydligt att Marx var en tänkare som hela tiden omprövade sina egna teser.

Boken är ett måste för den som vill kunna sin Marx.

 

Den besvärliga Elin Wägner

Det saknas inte biografier och forskning om Elin Wägner, men vem kan få nog? Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linders två bandsverk Amason med två bröst och Dotter av moder jord på 70-talet följdes bl a upp av Boel Hackmans bok Elin Wägner trettio år senare, och bara i år bjuds vi på ytterligare två biografier: Per Wirténs Europa, ständigt detta Europa: Elin Wägners förlorade kärlek och nu senast Ulrika Knutsons nyutkomna biografi Den besvärliga Elin Wägner.

Ulrika Knutson berättar medryckande om flitiga Elin som drömde om att läsa på universitet men hindras av sin far rektorn som inte tyckte studier på den nivån var något för flickor. Vi får möta den ohejdbara Wägner som inte låter sig stoppas av faderns beslut utan väljer sin egen väg. Hon blir journalist och hamnar till slut i Svenska Akademien som uppburen författare. Wägner är redan som ung full av åsikter och alltid beredd att strida för dem.

Det blir förstås mycket om fredsfrågan och kampen för den kvinnliga rösträtten. Knutson fördjupar sig även i Wägners kärleksaffärer, Fogelstadgruppen och tidningen Tidevarvet (som Knutson kan på sina fem fingrar efter att ha skrivet boken Kvinnor på gränsen till genombrott). Hon gör även en briljant genomgång av Wägners rika bokproduktion. Alltsammans en delikat anrättning, en njutning att läsa.

Köp boken t ex på Bokus eller Adlibris.