Michel Houellebecq essäbok om skräckförfattaren H P Lovecraft är ett måste för alla som gillar skräckens mästare. Det är ingen tegelsten. Boken är bara på 150 sidor och då inryms även ett långt initierat efterord av Gabriella Håkansson.

En udda författare, Houellebecq, skriver alltså om en annan udda författare, Lovecraft, och i detta sammanhang framstår Houellebecq som en aningen torr akademiker. Men intressant läsning är det ändå. Här får vi möta Lovecraft på djupet, särskilt genom textanalyser. Vi möter den missanpassade enslingen som undviker att skriva om pengar, kärlek och kvinnor. Han framställer skräckvärldar på löpande band är en skräckförfattarnas skräckförfattare och självklart stilbildande för generationer av nya skräckförfattare. Som människa var Lovecraft mindre imponerande. Rasist och under en tid Hitler-älskare.

Houellebecq sammanfattar: ”[Lovecrafts] mogna verk förblev troget hans ungdoms fysiska vanmakt genom att upphöja den. Däri ligger den djupa hemligheten i Lovecrafts geni och den rena källan till hans poesi: han lyckades förvandla sin avsky för livet till en verksam fientlighet. Att erbjuda ett alternativ till livet i alla dess former, att skapa ett permanent motstånd mot och en permanent utväg ur livet – det är poetens viktigaste uppdrag på denna jord. Howard Phillips Lovecraft fullgjorde det uppdraget.”

(Boken har släppts med tre olika skyddsomslag av Jens Andersson, Knut Larsson och Erik Svetoft. Den finns även i en bibliofil upplaga – i 99 ex – med tre signerade affischer i en mapp ihop med en bok.)

Förlag: Sanatorium förlag
Översättning: Kennet Klemets
Efterord: Gabriella Håkansson