Anne Franks dagbok – oavkortad

Jag har läst Anne Franks dagbok på nytt. En av världslitteraturens mest gripande skildringar. Numera är det den oavkortade utgåvan som gäller. Trettio procent text har tillkommit. Delar som lyfts ur av henne själv (när hon alldeles mot slutet började renskriva dagboksanteckningarna), hennes pappa (när han översatte den
åt familjens tyska släktingar efter kriget) eller redigerades bort av utgivande förlag finns nu med i en uppdaterad version som bygger på den holländska textkritiska utgåvan (De dagboeken van Anne Frank).

Dagboken är egentligen fem skrivböcker med diverse lösa blad. En del anteckningar, speciellt från 1943, har gått förlorade. I den nya utökade versionen fördjupas relationerna mellan de gömda, Annes irritation och kritik av sin mamma censureras inte längre. Ej heller hennes sexuella uppvaknande.

Om alla turerna kring dagboken står att läsa i Per Holmers exemplariska efterord. För den som är sugen på en riktig djupdykning i ämnet finns den holländska 800-sidiga textkritiska utgåvan med alla originalanteckningar inkluderade.

Anne Frank i korthet: Hon föddes 1929, sommaren 1942 gömde sig hennes familj tillsammans med fyra andra judar på de två övre våningarna (plus en vind) i ett gårdshus i det tyskockuperade Amsterdam. Anne var då tretton år och i dagboken får vi följa henne under två år, innan gömstället avslöjades. Hon dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen tre månader före sin sextonårsdag.

Allt jag fått lära mig

Tara Westovers självbiografiska Allt jag har fått lära mig har mycket gemensamt med Joyce Carol Oates roman Mitt liv som råtta, som tidigare recenserats på Litterära händelser. Båda böcker skildrar hur en syster förskjuts av sin familj när hon agerar visselblåsare. I båda böckerna gäller det brodersproblem, i båda böckerna är det svårt att få föräldrarna att förstå vidden av det hemska som har hänt.

Tara Westover har vuxit upp i en mormonfamilj. En sjubarnsfamilj som styrs av en bipolär pappa som ser staten som den stora fienden i väntan på Undergången och Domens dag. Det gäller att förbereda sig. Familjen har en skrot och en byggfirma, och är hängivna preppers. De köper vapen, även grovkalibriga vapen lämpliga att skjuta ner statens helikoptrar. Taras far är minst sagt besvärlig, men hennes bror är ännu värre. Brodern är en farlig psykopat som alla är livrädda för och det blir en kamp som driver den självbiografiska berättelsen gastkramande framåt. Tara är sjutton år när hon för första gången sätter sig i skolbänken på riktigt. Hon har lyckats ta sig från hemmet, kommit in på college, men hennes homeschooling har lämnat astronomiska kunskapsluckor efter sig, något som hon tvingas att fort ta igen för att få fortsätta utbildningen. Hon vet t ex ingenting om Förintelsen under andra världskriget – aldrig hört talas om den.

En mycket spännande självbiografi om hur det kan vara att växa upp i det amerikanska samhällets utkant.

Mitt liv som råtta

Joyce Carol Oates är känd för sin otroliga produktivitet. Hon har skrivit åtminstone ett 70-tal romaner och ett drygt femtiotal noveller och kortromaner. Hon har även skrivit under pseudonymerna Rosamond Smith och Lauren Kelly. Litterära priser haglar över henne. Vill man läsa en otroligt spännande roman så är hennes Mitt liv som råtta inget dåligt val.

En familjetragedi som börjar med två bröder som misshandlar en oskyldig ung svart pojken så illa att han dör. Föräldrarna vägrar tro att deras barn kan göra något så hemskt. När sedan familjens yngsta dotter, trettonåriga Violet, avslöjar vad hon vet förskjuts hon och hamnar i tillvarons allra värsta odjurskäftar.

Rafflande och skickligt berättat. I den värld som Joyce Carol Otes målar upp är alla män våldsamma eller skitstövlar, eller både och. De är ovanpå det ofta stalkers och pedofiler på samma gång. Inget ont om boken, men nutidens skildring av män kan förstås bli en smula enformig.

Tillräckligt bra

Veckans blänkare: Birgit Vanderbekes nya roman Tillräckligt bra handlar om mammarollen på ett annorlunda sätt, ändå är hon alltid lika träffsäker. Med Tillräckligt bra skapar hon ännu en oförglömlig roman. Rekommenderas varmt.

Boken börjar: ”Först hade jag inget barn. Sedan fick jag ett. Bra. Bra?”

Birgit Vanderbeke, född 1956 i forna Östtyskland, numera bor hon i Frankrike. Hon har fått en lång rad litterära priser, bl a Ingeborg Bachmann-priset. På svenska finns följande böcker utgivna: Musselmiddag, Fredliga tider, Jag är så glad att jag är född, Pengarna eller livet, och nu senast Tillräckligt bra. Samtliga böcker är kortromaner förtjänstfullt översatta till svenska av Ulrika Jannert Kallenberg.

Kort om virus

Dorothy H Crawfords bok Kort om virus är skriven långt före coronaepidemin, men under dessa tider passar den ändå bra att läsa för den intresserade lekmannen. Boken kan läsas som en grundkurs i alla de medicinska begrepp som surrat omkring i media det senaste året.

Här får vi lära oss vad virus är. Det är partiklar, inte celler, med ett proteinskal som skyddar sitt genetiska material. Vi får lära oss hur virus fungerar. Virus är parasiter på allt som lever. Vi bjuds på en djupdykning i denna del av mikrokosmos: DNA-virus, RNA-virus med undergruppen retrovirus, och vad som händer under virusinfektioner. Vi får också förklarat hur vårt immunförsvar fungerar och ibland överreagerar med en cytokinstorm. Ett kapitel handlar om: ”virus då, nu och i framtiden”. Här beskrivs hur epidemier kommer och går, och författaren understryker vikten av vaccination. Boken förklarar även hur antivirala läkemedel fungerar och vilka diagnosmetoder som används.

Eftersom boken skrevs för några år sedan kan det vara bra att i förväg veta att Covid-19 är en viral luftvägsinfektion orsakad av SARS-CoV-2, ett RNA-virus som tillhör gruppen coronavirus.

Dorothy H. Crawford är professor emerita i medicinsk mikrobiologi.

Årets bok har redan kommit!

Willy Vlautin har gjort det igen! Romanen Mörkret som faller är ännu ett mästerverk från hans penna. Den här gången handlar det om trettioåriga Lynette som snabbt behöver skaffa fram en stor summa pengar för att rädda sin familj (bestående av desillusionerad mamma och förståndshandikappad storebror). Handlingen utspelas under två dygn och är så spännande att det inte går att lägga boken ifrån sig.

Det här är Vlautins sjätte roman och kanske hans allra bästa, om det nu är möjligt att välja bland dessa guldkorn. En kort sammanfattning av de andra böckerna:

Sviker dig aldrig: I Sviker dig aldrig möter vi den unge Horace Hopper, till häften vit, till hälften paiuteindian, som drömmer om en karriär som proffsboxare. Han arbetar på en ranch i Tonopah, Nevada, några timmar norr om Las Vegas. På ranchen föder man främst upp får, långt ute i det ödsliga, karga landskapet. Horace har blivit något av en högerhand åt ranchägaren Eldon Reese, men nu har han tröttnat på farmarlivet. Han vill ut i världen. Hans fullkomligt orealistiska dröm är att blir världsmästare i lättviktsboxning. Eldon förklarar för honom att om han stannar på ranchen kommer han en dag att få ärva den, men Horace lyssnar inte på det örat. Han har bestämt sig för att försöka förverkliga sin dröm och ger sig iväg till sin första match…

De fria: Får man tro nationalsången är USA de frias land – the land of the free. Läser man Willy Vlautin får man en fördjupad bild och man får anledning att fundera, flera extravarv, över hur det står till med den så vackert besjungna amerikanska friheten. I USA befinner sig vanligt folks ekonomiska trygghet numera mycket nära nollstrecket. Många har dubbeljobb men ligger ändå efter med både hyran och sjukhusräkningarna. De kan när som helst få sparken. Självklart har de inte råd med utbildning, varken åt sig själva eller sina barn. Det här låter som om romanen skulle jämra sig över eländets elände. Det gör den absolut inte. Och det beror på att Willy Vlautin kan se människorna i allt det här. Han ser individerna. De på djupet intressanta personerna. Han berättar om unika öden och det han berättar är så oerhört insiktsfullt, så upplysande, så gripande.

Lean on Pete: Huvudpersonen i Lean on Pete heter Charley Thompson. Han flyttar från stad till stad tillsammans med sin diversearbetande pappa. Sin mamma har han aldrig träffat. Pappan tillhör inte precis Guds fogligaste lamm. Ofta lämnar han Charley vind för våg flera dygn i sträck utan att ens ha försett honom med tjugo dollar till mat. Ska Charley klara sig måste han uppöva ett mästerskap i konsten att obemärkt stjäla färdiglagade maträtter i snabbköp. Pappans trashiga flickvänner – de avlöser varandra med någon månads mellanrum – verkar ytterst sällan fundera över hur Charley har det – så lyxen att ha familjeband, att ha ett socialt skyddsnät har Charley helt enkelt aldrig upplevt. Pappan har dessutom en repetitiv förmåga att komma på kant med folk – det är förklaringen till att de ständigt måste flytta. Charleys skolgång har på så vis blivit ordentligt upphackad, rentav kaotisk. Flyttandet har också medfört att han inte har en enda kompis. Charley får ett sorts jobb på en hästkapplöpningsbana. Först gäller det bara att mocka hästskit. Det är galopphästen Lean on Pete han sköter om. Men galoppsporten rymmer en hel del ljusskygga göromål som Charley obevekligt dras in i.

Willy Vlautin: Norrut. ”Willy Vlautin är en av de starkaste rösterna i nutida amerikansk litteratur, kanske den starkaste. Hans prosa är ren, klar, enkel, brutal, vacker, fylld av empati med de kantstötta karaktärer som försöker bygga sina liv på sand under en svart sol. Och musiken! Jag har skrivit mina fyra senaste romaner till Richmond Fontaine i bakgrunden, i förgrunden. I rest my case”, skriver Åke Edwardson på bokens baksida. Willy Vlautins gripande roman Norrut – berättelsen om 22-åriga servitrisen Allison – valdes av George Pelecanos i The Guardian till decenniets bästa roman.

Willy Vlautin: Motellivet. Romanen Motellivet handlar om två bröder – Frank och Jerry Lee Flannigan – som försöker göra det bästa av en till synes hopplös situation på samhällets absoluta botten. Det verkar till att börja med som om allting går dem emot, men hoppet är dess bättre det sista som överger människan… Motellivet har blivit en oerhört varm och livsnära berättelse, hoppfull och kärleksfull mitt i den bedrövliga misär den skildrar. ”En blivande klassiker” enligt flera kritiker, som redan jämför Willy Vlautin med John Steinbeck, Raymond Carver, Ernest Hemingway och andra storheter. Romanen har filmatiserats med Emile Hirsch, Dakota Fanning och Kris Kristofferson i rollerna.

Korta svar på stora frågor

Stephen Hawking ger i sin bok Korta svar på stora frågor andligt avskalade svar på stora frågor. Det är en bok fullpumpad med fysik som helt i avsaknad av varje form av övernaturligt tänkande använder sig av fysikens grundlagar för att förklara vår existens.

Han besvarar tio stora frågor:

1) Finns Gud?
2) Varifrån kommer vi?
3) Finns det annat intelligent liv i universum?
4) Kan vi förutsäga framtiden?
5) Vad finns inuti ett svart hål?
6) Är tidsresor möjliga?
7) Kommer vi att överleva på jorden?
8) Bör vi kolonisera rymden?
9) Kommer artificiell intelligens att över trumfa vår egen?
10) Hur ska vi forma framtiden?

Några exempel:

Finns Gud? Svaret är nej, enligt Hawkings. Big Bang är en självklarhet och det behövs inget före Big Bang. Kvantmekaniken och vår subatomära verklighet visar oss att någonting kan uppstå ur ingenting utan att någon känd naturlag bryts. Före Big Bang fanns ingenting. Inte ens tiden. Han funderar: ”Om Gud finns varför skulle han då komma på något så komplicerat som M-teori i 11 dimensioner.”

Och varför ska vi kolonisera rymden? Hawkings förutspår att vi inom de närmaste 1000 åren kommer att göra jorden obeboelig. Antingen kommer en kärnvapenkatastrof göra slut på vår värld eller också en miljökatastrof. Han är övertygad om att människan kommer att behöva lämna jorden. Inom en radie av 30 ljusår finns det omkring tusen solsystem. Någonstans där kommer vi att kunna slå ner våra bopålar. Vi ska bara lära oss att resa i rymden med större hastighet.

En intressant och tänkvärd bok, men den känns en aning naken. Vart tog de andliga dimensionerna vägen? För dessa finns väl också?

Om etniska fördomar

Min Jin Lees roman Pachinko handlar om en koreansk släkts exiltillvaro i Japan under perioden 1910-1989.

Om en del svenskar i dagens Sverige anklagas för att vara långsamma med att acceptera nysvenskar som fullödiga medborgare så är det ingenting av den bild av Japan som tecknas i den här boken.  Här kan man vara fjärde generationen invandrare utan att accepteras som japan. Det räcker alltså inte att vara född i Japan, klä sig som Japan, se ut som en japan, prata perfekt japanska, vara gift med en japan, bara misstanken att man har koreanskt påbrå räcker för att man ska räknas som andra klassens medborgare. En smutsig korean som inte går att lita på.

Pachinko är ett automatspel, ett mellanting mellan flipper och enarmad bandit, som är ett mycket populärt spel i Japan och som många har förlorat sina surt förvärvade pengar på.  I boken är ägandet av en pachinkohall ett av få sätt för koreaner att bli rika i det japanska samhället, men knappast att komma upp sig på ett accepterat sätt. Pachinko är förknippat med maffian och smutsiga pengar. Det spelar ingen roll hur rik man blir på detta ägande. En korean är och förblir en korean.

I Lees roman får vi möta fyra generationer av en exilfamilj vars liv på ett eller annat sätt kretsar kring dessa panchinkohallar och kampen för de unga för att tvätta bort sitt ursprung.

Boken är en svidande uppgörelse med den japanska samhällets syn på integration, särskilt dess känsliga förhållande till Korea som i bokens inledning hålls ockuperat av den kejserliga armén.

Romanen har nominerats till Årets Bok.