Ulf Lundells Vardagar
2018 av Litterära händelser
Ulf Lundells Vardagar är en tegelstenstjock inbjudande vacker bok med vardagsfunderingar. Den är skriven i ett dagboksformat som ofta elegant flödar över sidorna som fri vers. Det är avskalat, men ändå intressant, och till och med litterärt i all sin enkelhet. Han befinner sig på sin gård på Österlen i Skåne och han är ofta ensam. Det blir tankar nedrafsade om tofsvipan på biltaket, melodifestivalen, Sverigedemokraternas sorgliga framfart, böckerna han läser och Trump-eländet. Vilka låtar han lyssnar på. Youtube-klipp som får honom att skratta eller njuta. Det blir mycket sport på TV. Den gamla bilen (eller rättare sagt bilarna) som hela tiden konstrar och går sönder.
Han skriver mycket om åldrandet – han är sextioåtta och konstaterar: ”Ju äldre man blir desto mindre förstår man vem man är. Och framför allt vem man varit.”
Han håller på med låtskrivande, han laddar mentalt för en eventuell turné. Målandet, galleriet finns också i fonden. Precis som Kivik Art Center. Funderingar kring #metoo och Svenska Akademien-skandalen duggar tätt.
Mornar som startar med C-brus för hälsans skull, kroppsvikten som han vill hålla i schack. Stavgång. Roddmaskinen och träningscykeln finns i något rum och väntar på honom. Olika dieter. Sömnpiller. Han vill vara nykter: ”Full kan vem som helst vara, men nykter, det är en annan sak.” Men det blir ändå att han ”hinkar rosévin ibland”.
Han skriver om ensamheten. Om saknaden. Om den senaste skilsmässan som juridiskt blir klar under bokens gång. Hans fyra barn som han har dålig kontakt med. Och hans flykt undan offentligheten.
”Jo det är klart att jag vill inbilla mej att jag kan ta den här världen, det här livet, den här tillvaron ensam. Jo, jag vet att det inte går, men vad fan går egentligen? Att vara ensam är en fantastisk blandning av frihet och leda intill benmärgen. Det är den ledan man ska försöka omvandla till något större än flykten.”
Det är rått och rätt på. Så rått att till exempel Trettondagshelgen av någon anledning hamnar i september, men även det fungerar fint. En bok vars största problem är att den tar slut och lämnar ett gapande tomrum efter sig.