Årtusendets Leonardoutställning på Louvren

Fram till 24 februari pågår en särskild Leonardo da Vinci-utställning på Louvren. 174 verk ställs ut – det är verk av Leonardo, av hans läromästare Verrocchio, av hans elever Boltraffio och d’Oggiono, några är Louvrens egna, de flesta är tillfälligt inlånade från museer runt om i världen.

Hela åtta av Leonardos sexton erkända oljemålningar ingår, och över hundra teckningar. Det här är kanske once-in-a-lifetime-chansen att få se ”så mycket Leonardo”. Det är svårt att få biljett för det har varit utsålt hela perioden, men en och annan avbokad biljett dyker upp på Louvrens hemsida.

Peter Glas som nyligen utkom med boken Solen ser ingen skugga – En bok om Leonardo da Vinci skildrar sin upplevelse av utställningen på Peter Glas hemsida.

Ålevangeliet handlar om världens mest gåtfulla fisk


Patrik Svenssons bok, den Augustprisvinnande fackboken Ålevangeliet trycks i upplaga efter upplaga. Vem hade kunnat ana att en bok om en fisk skulle erövra den svenska bokmarknaden?

Här får vi en spännande historia om en av de mest mytomspunna varelserna i världshaven. Våra svenska ålar (den europiska arten Anguilla Anguilla) föds i Saragossohavet, de följer strömmarna till våra breddgrader, byter skepnad flera gånger och letar sig uppför våra vattendrag. De vandrar från saltvatten till sötvatten och när det är dags för fjärde och sista skepnaden vandrar de till havets saltvatten igen. Då har de levt i vårt land femton till trettio år, plötsligt fått nog och simmar ett halvår nonstop tillbaka Saragossohavet utan att äta. De kommer fram som fullvuxna blankålar som slutligen kan para sig och dö. Men precis som ålen är en mytologisk varelse i våra berättelser är den lika mystisk och svåråtkomlig för den vetenskapliga forskningen. Trots att man gjort oräkneliga experiment, trots att man placerat radiosändare på mängder med ålar har ingen lyckats se en levande ål i Saragossohavet, inte heller sett dem leka. Inte ens i fångenskap har man sett dem föröka sig. Nu är det dags att ta reda på mer, säger författaren. För ålen är utrotningshotad. Inte minst därför måste vi lära oss förstå den, för att veta hur vi ska förhindra det.

Ålevangeliet bärs också upp av en innerlig berättelse om författarens eget fiskande i barndomen tillsammans med sin ålintresserade pappa. En hejdlöst intressant bok, väl värd sitt Augustpris.

Länk till Omnible.

Yoko Onos fyratusen klockor ringer för freden


Yoko Ono fortsätter att slå världen med häpnad. Nu senast i Manchester då hennes nya konceptkonstverk Bells for Peace hade premiär. Hon har låtit tillverka 4000 handgjorda keramiska klockor som ringer för freden.

Litterära händelser passar på att tipsa om Yoko Onos bok Grapefruit. Hennes konstnärliga loggbok och huvudnyckeln till hennes konstnärskap. Den är redan en klassiker inom den moderna konsten. Den utkom första gången i en liten upplaga i Japan 1964 och sedan i successivt utökade versioner. Det är en tjock katalogartad bok med ett myller av inspirerande instruktioner till konstverk, anvisningar som läsaren föreslås följa, sammanlagt flera hundra.
Yoko Onos galna-geniala grundidé är att 1) konstverken inte behöver utföras av avsändaren/konstnären utan mycket hellre av mottagarna/publiken och att 2) konstverken inte behöver utföras handgripligen utan mycket hellre bara i tankarna. Det är så man kan ta ut svängarna helt och hållet, det är så man kan bli gränslöst kreativ. Själva begreppet konst förvandlas därmed radikalt: istället för traditionella målningar som stilla beskådas av passiva betraktare blir konsten något dynamiskt-föränderligt-oavslutat-växande, konsten blir publikens kreativa tänkande.