Patrik Svenssons bok, den Augustprisvinnande fackboken Ålevangeliet trycks i upplaga efter upplaga. Vem hade kunnat ana att en bok om en fisk skulle erövra den svenska bokmarknaden?
Här får vi en spännande historia om en av de mest mytomspunna varelserna i världshaven. Våra svenska ålar (den europiska arten Anguilla Anguilla) föds i Saragossohavet, de följer strömmarna till våra breddgrader, byter skepnad flera gånger och letar sig uppför våra vattendrag. De vandrar från saltvatten till sötvatten och när det är dags för fjärde och sista skepnaden vandrar de till havets saltvatten igen. Då har de levt i vårt land femton till trettio år, plötsligt fått nog och simmar ett halvår nonstop tillbaka Saragossohavet utan att äta. De kommer fram som fullvuxna blankålar som slutligen kan para sig och dö. Men precis som ålen är en mytologisk varelse i våra berättelser är den lika mystisk och svåråtkomlig för den vetenskapliga forskningen. Trots att man gjort oräkneliga experiment, trots att man placerat radiosändare på mängder med ålar har ingen lyckats se en levande ål i Saragossohavet, inte heller sett dem leka. Inte ens i fångenskap har man sett dem föröka sig. Nu är det dags att ta reda på mer, säger författaren. För ålen är utrotningshotad. Inte minst därför måste vi lära oss förstå den, för att veta hur vi ska förhindra det.
Ålevangeliet bärs också upp av en innerlig berättelse om författarens eget fiskande i barndomen tillsammans med sin ålintresserade pappa. En hejdlöst intressant bok, väl värd sitt Augustpris.
Länk till Omnible.
Den polska författaren Olga Tokarczuk fick 2018 år pris ”för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform.” Förra året utkom Spel på många små trummor på Ariel förlag.
Den österrikiske författaren Peter Handke fick årets pris för ”ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet.” Handke är bl a manusförfattare till Wim Wenders film Himmel över Berlin.
I Magnus Västerbros bok Svälten – hungeråren som formade Sverige blir vi påminda om att det inte var särskilt länge sedan Sverige drabbades av en fruktansvärd naturkatastrof. Missväxten 1869-70 ledde till en fruktansvärd hungersnöd och massemigration. Då var det omvärlden som samlade in pengar och nödhjälp till Sverige – och inte tvärtom som det har varit det senaste århundradet – då var det svenskarna som lämnade sina hem för att hitta lyckan någon annanstans.
