Stephen Hawking ger i sin bok Korta svar på stora frågor andligt avskalade svar på stora frågor. Det är en bok fullpumpad med fysik som helt i avsaknad av varje form av övernaturligt tänkande använder sig av fysikens grundlagar för att förklara vår existens.

Han besvarar tio stora frågor:

1) Finns Gud?
2) Varifrån kommer vi?
3) Finns det annat intelligent liv i universum?
4) Kan vi förutsäga framtiden?
5) Vad finns inuti ett svart hål?
6) Är tidsresor möjliga?
7) Kommer vi att överleva på jorden?
8) Bör vi kolonisera rymden?
9) Kommer artificiell intelligens att över trumfa vår egen?
10) Hur ska vi forma framtiden?

Några exempel:

Finns Gud? Svaret är nej, enligt Hawkings. Big Bang är en självklarhet och det behövs inget före Big Bang. Kvantmekaniken och vår subatomära verklighet visar oss att någonting kan uppstå ur ingenting utan att någon känd naturlag bryts. Före Big Bang fanns ingenting. Inte ens tiden. Han funderar: ”Om Gud finns varför skulle han då komma på något så komplicerat som M-teori i 11 dimensioner.”

Och varför ska vi kolonisera rymden? Hawkings förutspår att vi inom de närmaste 1000 åren kommer att göra jorden obeboelig. Antingen kommer en kärnvapenkatastrof göra slut på vår värld eller också en miljökatastrof. Han är övertygad om att människan kommer att behöva lämna jorden. Inom en radie av 30 ljusår finns det omkring tusen solsystem. Någonstans där kommer vi att kunna slå ner våra bopålar. Vi ska bara lära oss att resa i rymden med större hastighet.

En intressant och tänkvärd bok, men den känns en aning naken. Vart tog de andliga dimensionerna vägen? För dessa finns väl också?