Tara Westovers självbiografiska Allt jag har fått lära mig har mycket gemensamt med Joyce Carol Oates roman Mitt liv som råtta, som tidigare recenserats på Litterära händelser. Båda böcker skildrar hur en syster förskjuts av sin familj när hon agerar visselblåsare. I båda böckerna gäller det brodersproblem, i båda böckerna är det svårt att få föräldrarna att förstå vidden av det hemska som har hänt.

Tara Westover har vuxit upp i en mormonfamilj. En sjubarnsfamilj som styrs av en bipolär pappa som ser staten som den stora fienden i väntan på Undergången och Domens dag. Det gäller att förbereda sig. Familjen har en skrot och en byggfirma, och är hängivna preppers. De köper vapen, även grovkalibriga vapen lämpliga att skjuta ner statens helikoptrar. Taras far är minst sagt besvärlig, men hennes bror är ännu värre. Brodern är en farlig psykopat som alla är livrädda för och det blir en kamp som driver den självbiografiska berättelsen gastkramande framåt. Tara är sjutton år när hon för första gången sätter sig i skolbänken på riktigt. Hon har lyckats ta sig från hemmet, kommit in på college, men hennes homeschooling har lämnat astronomiska kunskapsluckor efter sig, något som hon tvingas att fort ta igen för att få fortsätta utbildningen. Hon vet t ex ingenting om Förintelsen under andra världskriget – aldrig hört talas om den.

En mycket spännande självbiografi om hur det kan vara att växa upp i det amerikanska samhällets utkant.