Urmodern till vampyrgenren kommer nu på svenska. 1872, ett kvarts sekel före Bram Stokers roman Dracula skrev den irländske författaren Sheridan Le Fanu sin Carmilla. Man kan knappast läsa en vampyrbok eller se en vampyrfilm utan något slags referens till denna berättelse. Även Dracula har hämtat stoff härifrån. Carmilla har filmatiserats ett otal gånger genom åren. Först ut var den danske regissören Carl Theodor Dreyer med sin Vampyr, 1932.
Nittonåriga Laura ser tillbaka på en barndom utan lekkamrater, ensam med sin pappa och tjänstefolket i stora och luxuösa men avlägset belägna slottet. Närmaste by är en ödeby runt ett övergivet slott som ägts av den utdöda släkten Karnstein.
En kväll sker en vagnsolycka utanför slottet. Ett ekipage med ledsagande ryttare stormar fram, men gör en otursam sväng och välter med vagnen. Tumultet lägger sig och en flicka i Lauras ålder lyfts ut ur vagnen, avsvimmad.
Sällskapet leds av vad som verkar vara flickans mor, en ståtlig medelålders kvinna, troligen grevinna, som förklarar att hon är ute på ett viktigt uppdrag och absolut måste skynda vidare. Den unga flickan får stanna på slottet för en tid. Flickan heter – Carmilla.
En älskad klassiker och en bok för modiga läsare. Utkommer i dagarna på Bakhåll i nyöversättning av Charlotte Hjukström som även har skrivit ett intressant efterord till denna ikoniska berättelse.
