Röda rummets fortsatta rallarsvingar

Strindbergs Röda rummet från 1879 kallas Sveriges första moderna roman. Den har en spännande historia – inte minst typografiskt – som berättas i den Augustnominerade boken Strindbergs lilla röda: boken om boken och typerna.

Köp den t ex på Bokus eller Adlibris.

Röda rummet utkom 1879, när Strindberg var trettio år och innebar hans definitiva genombrott. Romanen är långt före sin tid. Den utdelar rallarsvingar mot samhällets orättvisor på ett sätt som aldrig förr skådats i svensk litteratur. Boken är uppkallad efter det röda rum i Berns salonger där de unga bohemerna samlades.

Röda rummet har kommit i över 150 upplagor. Den har översatts till ett trettiotal språk och blev genast ett stor succé. Numera är det Nationalutgåvans text som gäller som baseras på Strindbergs manuskript, inte på redigerade versioner. Senast i den långa raden av utgåvor är Bakhålls lyxutgåva med initierat efterord av Strindbergkännaren Björn Meidal.

Köp den t ex på Bokus eller Adlibris.

Dostojevskij som vietnamesisk film på SVT Play

Dagens filmtips: Just nu visas den Vietnamesiska långfilmen Gentle på SVT Play. Den handlar om äktenskapet mellan en ung kvinna och en betydligt äldre pantbanksägare. För den unga kvinnan giftermålet en väg ut ur fattigdom och förtryck, men vad väntar? Filmen bygger på Fjodor Dostojevskijs novell Den saktmodiga.

Dostojevskijs Den saktmodiga finns i nyöversättning i novellsamlingen Krokodilen. Novellen skrevs efter Dostojevskij återvänt till Petersburg efter tio års förvisning i Sibirien.  Den utgavs 1876 och ingick i Dostojevskijs stora projekt En författares dagbok.

Varför inte låta filmen inspirera till läsning av boken? Krokodilen innehåller tre hyllade novellpärlor. De båda andra är:

Titelnovellen Krokodilen som handlar om Ivan Matveitj och hans hustru Elena Ivanovna som beger sig till Passagen vid Nevskij Prospekt i Petersburg för att beskåda en livs levande krokodil som där visas upp för allmänheten…

och

En olustig historia handlar om statsrådet Ivan Iljitj Pralinskij som en kväll efter att ha druckit champagne med några kollegor kommer förbi hos sin underlydande Porfirij Pseldonimov som gift sig och håller bröllopsfest. Ivan Iljitj får den ljusa idén att stiga in oanmäld på festen. ”Vad skulle väl vara enklare, och samtidigt mera storslaget än en sådan handling?”

Flannery O’Connor läser ur ”A Good Man Is Hard to Find” (1959)

Flannery O’Connor dog redan som 39-åring (1964). Hennes produktion är inte större än två romaner och två novellsamlingar, ändå räknas hon som en av USAs viktigaste författare. Hennes berättelser får ofta genrebeteckningar som ”grotesque” och ”noir” – snälla berättelser som slutar i brutalaste våld.

Dagens ljudtips är hämtat från hennes bok A Good Man Is Hard to Find (En bra karl är svårt att finna). Hon läser själv.

Novellen finns översatt till svenska i en novellsamling med samma namn. Nyöversättning av Ida Jonsson. Den håller för övrigt på att filmatiseras. Ed Richardson, en av grundarna till Atlanta Metro Studios, och författaren Benedict Fitzgerald skriver för fullt på ett filmmanus.

Edgar Allan Poes sista tid var som hela hans författarskap – som en grym, utdragen åsknatt…

1847 dog Edgar Allan Poes hustru Sissy i tuberkulos, innan hon fyllt 25. Fastän hennes död var väntad sen länge tog Poe det mycket hårt.

Han satt hela nätter i snön vid hennes grav, oförmögen att arbeta, förlamad av skuld. Han idealiserade henne, Virginia, älskade Sissy, hon var den alltigenom rena och oskyldiga, hon var änglakvinnan som han hyllat i sin diktning. Han darrade i hela kroppen av ren och skär spökskräck, han fruktade att Sissy skulle uppenbara sig som en ljusvarelse och att hennes bländande renhet skulle utplåna hans eget smutsiga väsen med en enda blixt och kasta honom som en svart askklump rätt ner i helvetet. Han försökte ta sitt liv, förvirrad, genom att överdosera laudanum, men överlevde.

Hösten 1849 åkte han söderut i två ärenden, dels för att uppvakta en kvinna han blivit kär i, Elmira Royster, och eventuellt fria till henne, dels för att utföra ett enkelt men välkommet redigeringsjobb som skulle ge 100 dollar i en handvändning. Han anlände till Elmira i Richmond och satte genast igång med att kurtisera henne på sitt typiska febriga frenetiska fanatiska vis och fortsatte med det i tio dagar tills hon utmattad flämtade ja och gick med på att fastställa datum för bröllop. I mellantiden skulle han stöka undan redigeringsjobbet. Han tog ångbåt till Baltimore för att byta till tåg. Men i väntan på tåget gick han en krogrunda i stan och var sen spårlöst försvunnen i flera dygn, tills han hittades nästan medvetslös liggande på några plankor på gatan iförd någon annans kläder. Vad som hade utspelat sig under de där dygnen är än idag ett ouppklarat mysterium för Poeforskarna. Man har spårat upp ett antal nedtecknade redogörelser för Poes sista tid som gjordes av bekanta och folk på plats i Baltimore, men ingen innehåller uppgifter om vad han kan ha gjort de där dygnen han var försvunnen, förutom supit, ingen förklaring finns till att han hittades i fel kläder. En ren gissning är att han bytt kläder med någon för att få något drickbart i mellanskillnad. Han togs till sjukhus där han klarnade något men inte tillräckligt för att kunna tala begripligt. Han yrade osammanhängande och drabbades av delirium tremens. I tre dygn låg han sedan och skrek i mardrömmar och hallucinationer innan han dog, den 7 oktober 1849, 40 år gammal.

Man slås lätt av att detaljerna i skeendet kring Poes död är som hämtade från hans egna noveller. Ja faktiskt känns hela Edgar Allan Poes levnadshistoria som en enda Edgar Allan Poe-berättelse, dvs som en grym, utdragen åsknatt – ruggig, dov, drömsk, mullrande ond, genomstrilad av skiraste vackraste renaste längtan och med ständiga blixtrande dödshot.

Peter Glas

Lästips: Edgar Allan Poe: Ett fat Amontillado. Köp boken t ex på Bokus eller Adlibris.

Lille prinsen i nyöversättning

Inte nog med att Antoine de Saint-Exupérys legendariska bok Lille Prinsen just har kommit som prisad biofilm i regi av Mark Osborne och med engelska röster lånade av bl a Jeff Bridges, Mackenzie Foy, Rachel McAdams.  Nu kommer boken i nyöversättning på svenska.

Lille Prinsen är en av alla tiders mest omtalade och omtyckta barnböcker, en verklig modern klassiker. Att kalla den för barnbok är för övrigt en sanning med modifikation eftersom den lika mycket är en bok för vuxna. En sofistikerad bok full av kloka funderingar, en livsfilosofisk tankebok som man gärna plockar fram och läser en gång till. Den lilla märkliga boken känns på något underligt vis outtömlig, det känns alltid som om den har nya klurigheter att förmedla, bara man läser den med ett öppet sinne. Den publicerades för första gången för över 70 år sedan och har sedan dess ständigt varit en bestseller på otaliga språk i otaliga utgåvor världen över. Bengt Samuelson har översatt.

Köp boken t ex på Bokus eller Adlibris.

Charles Dickens En julsaga för 66 900 kronor

s-l2252Litterära händelser följer spännande auktionsfynd på Ebay. Just nu kan man köpa förstaupplagan av Charles Dickens A Christmas Carol från 1843 för 66 900:-

Charles Dickens kortroman En julsaga har kommit i svensk nyöversättning av Bengt Samuelson och med efterord av Jan Lundius. Julberättelsen om Den rike men snåle Ebenezer Scrooge hör till världens mest lästa och mest filmatiserade berättelser. Om inte den engelska förstaupplagan passar plånboken så kanske priset 140:- för den svenska utgåvan passar bättre.

* * *

julsagab Ebenezer Scrooge får på julafton besök av de förflutna jularnas ande, den innevarande julens ande och de kommande jularnas ande. Andarna tar med den patologiskt snåle Scrooge på andliga flygturer så att han får skåda konsekvenserna av allt han gjort, eller inte gjort…

”Återigen upphävde spöket ett skri, rasslade med kedjan och vred sina genomskinliga händer.

– Du är fjättrad, sa Scrooge darrande. Varför?

– Jag släpar på den kedja som jag smidde i livet, svarade spöket. Jag smidde den länk för länk, aln för aln. Jag fjättrade mig vid den av egen fri vilja och bar den av fri vilja. Du ser kanske vad den är gjord av?

Scrooge darrade ännu häftigare.

– Du vill kanske rentav veta hur lång och tung din egen kedja är, den som du själv släpar på? fortsatte spöket. Redan för sju jular sedan var den lika lång och tung som denna. Du har arbetat flitigt på den sedan dess. Det är en bastant kedja du bär på.

Scrooge såg sig omkring på golvet, som om han hade väntat att se sig omgiven av en femtio eller sextio famnars järnkätting, men han kunde inte se någonting.”