Farväl till vapnen – klassikernas klassiker

A Farewell to ArmsNu i dagarna utkommer Hemingways kanske största boksuccé Farväl till vapnen i efterlängtad ny svensk översättning. Förra översättningen kom 1932 och är inte bara daterad, den saknar också hela textpartier. Romanen utspelas under första världskriget och handlar om amerikanen Frederic Henry som tar värvning som frivillig och placeras som ambulansförare vid fronten i norra Italien. Frederic hamnar på sjukhus i Milano och vårdas av sjuksköterskan Catherine Barkley som han förälskar sig i.

Det var under arbetet med detta verk som Hemingways metod att sammanväva egna erfarenheter med fri gestaltning hittade sin perfekta form. Boken är till stor del självbiografisk och har filmatiserats ett flertal gånger. Verklighetens Catherine Barkley, Miss von Kurowsky, var 26 år när Hemingway som 19-årig togs in på sjukhus i Milan efter en granatskada vid fronten. (Miss von Kurowsky skulle senare lämna honom.)

Den här boken hör förstås till klassikernas klassiker. Allting är klassiskt, till och med slutet: När American Book Review valde världslitteraturens 100 bästa slutrader så var Farväl till vapnen ett självklart val. (I Silver Linings Playbook, biosuccén häromåret, blir å andra sidan huvudpersonen så påverkad att han kastar ut boken genom fönstret.)

Köp boken på Adlibris eller Bokus.

Att ha och inte ha i nyöversättning

Hemingway8Bakhåll fortsätter sin nyutgivning av Ernest Hemingway. Nu kommer Att ha och inte ha i nyöversättning. Tidigare har Den gamle och havet och Och solen har sin gång utkommit.

Huvudpersonen i Att ha och inte ha – Harry Morgan – är en av det hemingwayska författarskapets mest oförglömliga hjältar. En gång i tiden var han en hederlig medborgare. Numera är han en inbiten brottsling som smugglar både sprit och människor mellan Kuba och Florida. Och han tvekar inte särskilt länge när han måste göra mycket mer olagliga saker än så, saker som gör hans händer bokstavligen blodiga – allt för att kunna försörja sig och sin familj i de extremt hårda tider som råder. Samtidigt är romanen en gripande kärleksberättelse.

Harry Morgan är macho – men ingen kvinnoförförare. Det är hustrun Marie hans hjärta klappar för. Hans höga önskan i livet är att kunna göra tillvaron ljus för Marie och de båda döttrarna. Göra tillvaron ljus och god för dem han älskar trots att han måste tjäna sina pengar på mörk och ibland också ond verksamhet.

Morgan är den klassiska starka romanhjälten personifierad, det är odiskutabelt, ändå är han en av de mest omstridda gestalterna i Hemingways författarskap. Morgan är ”mer amerikansk än nationalsången” hävdade Oscar Cargill, vilket Anthony Burgess protesterade mot. Morgan är bara cynisk, menade Burgess, han bryr sig inte om något annat än sig själv och sitt eget.

Var står Morgan politiskt? Är han en handlingskraftig individ med pionjäranda, USA-chauvinist och konservativ republikan eller är han en trotsig person som sätter sig upp mot lagen, en rebell, en anarkist, rentav en kommunist? Hela breda spekrat har rymts i diskussionerna.

Hemingway själv måste gissningsvis le i sin himmel när eftervärlden dividerar så om hans figur – antagligen tar han det som intäkt för att det han har skapat är en i högsta grad trovärdig person, en komplett fyllig romangestalt, lika svårinringad som en verklig människa av kött och blod.

Att ha och inte ha har filmatiserats tre gånger. Mest känd är versionen från 1944 med Humphrey Bogart och Lauren Bacall. Den rör sig ganska fritt i förhållande till romanen och har handlingen förlagd till Martinique istället för Kuba. Alla minns Bacalls beslöjade replik ”You know how to whistle, don’t you, Steve? You just put your lips together and blow…”