Home

  • Kenneth Hermele: Inte som lamm till slakt

    Kenneth Hermeles Inte som lamm till slakt. Judiskt motstånd under förintelsen är en bok som ovanligt nog handlar om judiskt motstånd under andra världskriget.

    Hermele kommer med mängder med exempel som visar, tvärtemot vad många tror, att motståndet mot nazistregimen var störst bland judar i relation till folkmängd. Han talar då inte bara om de regelrätta arméerna där uppemot 1,4 miljoner judiska soldater stred på de allierades sida. Även civilbefolkningen gjorde motstånd och många tog till vapen. Historieskrivningen har t ex ofta glömt bort att det fanns 30_000 judiska partisaner i öst. Hermele kan också berätta att även i de ockuperade länderna bidrog judar i högre utsträckning än befolkningen som helhet till motståndet. I t ex Frankrike, där judarnas andel av befolkningen var mindre än en procent, anslöt sig 15-20 % av judarna till motståndsrörelsen.

    En angelägen och spännande ögonöppnare för den historiskt intresserade.

    Boken kom som e-bok i år.
    Förlag: Ordfront

     

  • Jamaica Kincaid: Min mors självbiografi

    Jamaica Kincaid Min mors självbiografi är en omöjlig självbiografi. Inte bara för att det är omöjligt att skriva sin mors självbiografi, det blir också extra svårt om man aldrig har träffat henne. Ändå är det vad boken handlar om när Xuela Claudette Richardson som sjuttioåring ser tillbaka på sitt liv och förstår att hennes egen självbiografi också är hennes mors.

    ”Min mor dog i samma ögonblick som jag föddes. I det ögonblick man föds är man ännu ingenting. Detta att min mor dog i det ögonblick jag föddes har blivit ett centrala tema för mig. Jag minns inte när jag först blev medveten om detta faktum och kan inte minnas någon tid då jag var omedveten om det.”

    Romanen utspelar sig på den karibiska ön Dominica, i ett manssamhälle präglat av slavhandel och kolonialism. Där genomlever ett Xuela ett liv utan att ha förmåga att kunna älska någon.

    ”Jag tror att jag har gått genom livet fullständigt i avsaknad av kärlek, både den man dör av och den sorten som ger evigt liv, och även om jag skulle ha fel i detta så är det min fasta övertygelse.”

    Xuelas mor dör i barnsäng och fadern lämnar genast bort sin dotter. Xuela kastas ut i livet värnlös, men långsamt ikläder hon sig ett pansar för att kunna hantera den hårda värld hon hamnat i.

    ”Denna redogörelse för mitt liv är lika hög grad en redogörelse för min mors liv och för den delen mina barns, de barn jag aldrig födde.”

    En skickligt berättad roman om människans utsatthet, om hennes längtan efter kärlek och den brist på kärlek som ofta följer henne.

    Förlag: Bokförlaget Tranan.

    Översättare: Lena Fagerström.

  • Jamaica Kincaid: En liten plats

    Nyutgivningen av Jamaica Kincaids bok En liten plats, om korruptionen på den karibiska ön Antigua, kan behövas trots att den skrevs redan 1988 och mycket borde ha förändrats sedan dess. Blir vår värld bättre? Tyvärr inte, som Kincaid konstaterar i sitt nyskrivna förord. Idag skulle hon dock vända pennan mot USA, där problemen är lika illa, det är där hon numera bor som uppburen författare.

    Kincaid, eller Elaine Potter Richardson som hon hette som ung, föddes i Antigua som då var en brittisk koloni. Antigua som ligger i Karibien är ett litet land med försvinnande liten befolkning. Runt 80 000 invånare, varav en dryg fjärdedel bor i huvudstaden Saint John’s.

    Boken handlar om att återvända till ön som vuxen och se korruptionen och eländet som det numera självständiga landet lever under. Boken är framförallt en uppgörelse med engelsmännen, för allt de ställde till med när de var där och allt de ställde till med när de lämnade:

    ”Engelsmännen har blivit så ömkliga, utan några idéer om vad de själva ska ta sig för nu när de inte längre har tjugofem procent av världens befolkning som bockar och skrapar foten för dem. De tycks inte känna till att hela detta imperiebyggande var helt fel och att de egentligen borde gå klädda i säck och aska, som botgöring för de oegentligheter de begått, oåterkalleligheten i deras onda handlingar, för ingen katastrof skulle kunna jämställas med det onda de har åstadkommit.”

    Kincaids dom mot sina före detta landsmän är också hård. Trots fri val väljer de en korrupt regering:

    ”Människorna kan inte se något samband mellan sitt fanatiska intresse för slaveriet och emancipationen och det faktum att de styrs av korrumperade män eller att dessa korrumperade män har lämnat ut deras land till korrumperande utlänningar.”

    Intressant, och nyttig läsning för varje turist.

    Jamaica Kincaid: En liten plats
    Översättning Madeleine Reinholdsson
    Bokförlaget Tranan

  • Rachel Cusk: Konturer

    Rachel Cusks roman Konturer är första delen i en trilogi. Ramberättelsen är mycket enkel. Författaren Faye åker till Aten för att leda en kurs i novellskrivande. Hon träffar en lång rad människor som alla bär på historier som formligen flödar över romanens boksidor. Vardagsepisoder, men också en hel del tragik, och här någonstans i detta flöde av berättelser börjar man som läsare fundera över helheten. Romanens helhet och livets helhet, och att det är i novellens innersta som man finner byggstenarna till äkta och omtumlande förståelse.

    En synnerligen intressant och udda läsupplevelse.

    Rachel Cusk, 1967, född i Kanada, bosatt i England. De följande delarna heter Transit och Kudos. Hela Fayetrilogin finns samlade i en pocket.

    Översättning Rebecca Alsberg.

  • Dekius Lack: Den gamle och stormen

    Dekius Lack, författare till fyra fristående löparromaner om Kristoffer och hans vänner: Springa med vingar, När natten kommer är vägarna mina, Löparens guide till galaxen och Utsikt från ett tolv meter högt berg är tillbaka med en ny roman om löpning: Den gamle och stormen.

    Den här gången handlar det om Santiago. En gammal landslagsman i löpning som bestämmer sig för att göra comeback. Han ska delta i ett trettiomilalopp och hans vänner, barn och barnbarn blir förskräckta. Det går bara inte!

    Bokens titel anspelar såklart på Hemingways Den gamle och havet och berättelsen är ett slags parafras på detta nobelprisverk, men här handlar det inte om en fiskare utan om en löpare i Sverige idag.

    Veckans tips, alla kategorier: Ännu en bladvändare av Dekius Lack.

  • Herman Lindqvist: Oscar II

    Herman Lindqvists bok Oscar II: Den konungsligaste av alla kungar är ett skållande hett tips för den som gillar historia. Här berättas om Sveriges Oscar II (1829-1907) som länge förväntades spela en högst undanskymd prinsroll i den kungliga familjen. Han hade två äldre bröder och stod därmed så långt från tronen att han satsade på en karriär som sjöofficer.

    Men att få en kungakrona på huvudet skulle visa sig vara mindre långt borta än vad många trott. På kontinenten rådde turbulenta tider med stormakter som i vanlig ordning hade svårt att komma överens om maktbalansen. När en krona blev ledig kunde en svensk prins duga fint som kompromiss. Oscar erbjöds i tur och ordning att bli kung i Grekland, Polen och slutligen Spanien, men han avböjde i samtliga fall.

    Även på hemmaplan närmade han sig tronen. Hans båda bröder gick bort och vid 43 års ålder tog han över kronan efter sin äldsta bror Karl IV och blev därmed ny kung av Sverige och Norge.

    Oscar II och hans fru, drottning Sofia, var ett välutbildat par. Hon språkmänniska från ett furstendöme i Tyskland som snabbt lärde sig svenska flytande, han i sin tur sprudlande kulturell och intellektuell, åtminstone för att vara en kunglighet och ovanpå det Strindberghatare. Han gav ut fyra diktsamlingar. Han skrev många berättelser, reseskildringar och minst en pjäs. Han översatte också, bl a Goethe. Han skrev mängder med debattartiklar under pseudonym, även som kung. Han var mycket musikintresserad, spelade orgel varje dag och är den enda svenske kungen som skrivit sina memoarer (3 band).

    Oscar II var en festprisse. Han hade många utomäktenskapliga förbindelser och vid sidan om sina fyra legitima barn fick han förmodligen en del utomäktenskapliga barn. Han är också kungen som fick se unionen med Norge upplösas.

    Herman Lindqvist har i vanlig ordning bäddat för läsfest. Det är en mycket intressant tidsresa tillbaka till i första hand 1800-talets andra hälft. Boken är rikligt och mycket intressant illustrerad.

  • Lina Wolff: Djävulsgreppet

    Lina Wolffs roman Djävulsgreppet bjuder på ett stort mått av dysfunktionalitet. En ung svenska lämnar Sverige för kärleken i Florens men hamnar i en destruktiv relation där allting drivs till sin spets när det gäller otrohet, våld och andra former av svek.

    När kvinnan går till en italiensk terapeut får hon det enkla rådet att hon ska lämna förhållandet, nu meddetsamma. Det är bråttom! Stanna inte kvar hos din man en minut till! Bara stick!

    Men så enkelt är det inte, för människan låter sig inte alltid styras av förnuftet. Ofta tar de inre demonerna över. Demoner som har sin egen agenda. Allra värst blir det när djävulsgreppet kopplats. Då gäller det att vara extra försiktig, för det är just vad som händer i den här boken, vilket också visar sig i själva dramaturgin. Boken börjar som en besvärlig kärleksrelation i lugnt tempo men växlar upp till en gastkramande thriller i takt med att demonernas grepp blir allt hårdare.

    En rasande skickligt skriven roman. Nominerad till Augustpriset för Årets Skönlitterära Bok 2022. Lär snart komma i pocket. 

     

  • T I Lowe: Under magnoliaträden

    T I Lowes roman Under Magnoliaträden är en enkelt berättad historia om en tobaksodlande familj i amerikanska södern. Det är en jagroman där tonåringen Austin under ett knappt årtionde gör diverse nedslag i familjens liv.  Hon är äldst av sju syskon och efter mammans plötsliga bortgång tvingas hon ta ansvar för hela syskonskaran.

    Pappan, Dave Foster, har förutom tobaksodlingen en landsortskyrka som han predikar i. En enkel kyrka som fått öknamnet den Första patraskkyrkan i Magnolia. Det stora problemet för familjen är att hantera pappans mentala hälsa. Han är bipolär och suicidal, och när han är inne i sina absoluta toppar och dalar är han inte att räkna med. Det här är en pappa som kan skära sönder sina egna armar för att lära barnen att en kniv är vass.

    Boken lika enkel som förutsägbar. Den skulle omstöpt till film kunna bli ett spännande familjedrama, med en liten varningstext om att självmordsförsök förekommer. Pappa Dave är en intressant figur och romanen tar upp mental ohälsa på ett varmt och sympatiskt vis. Den är lättläst och kan säkert uppskattas av många, åtminstone för dem som inte förväntar sig något större konstnärligt eller litterärt djup.

  • Ia Genberg: Detaljerna

    Augustprisvinnande Ia Genbergs roman Detaljerna handlar om en kvinna som ligger nedbäddad i feber och funderar över sina föräldrar och andra som har varit viktiga för henne. En enkel ramberättelse som rymmer ett mästerverk när det kommer till personporträtt och karaktäristik.

    Som huvudpersonens mamma: ”som aldrig skulle höja sin röst i en egen åsikt, eller gå emot någon, eller vara en rebell bland rebeller som min pappa. De gånger hon yttrade sig höll hon oftast med föregående talare, helt beredd att ändra sig om någon annan verkade mer övertygande, mån om att uttrycka sig så vagt och trevande att det hon sa öppnade för vilken tolkning som helst.”

    Och: ”Hon flöt ständigt mot ytan, som alla människor med stark oro, fullt upptagen med att hålla världen på plats och förutse faror. Oron höll henne kvar vid tillvarons ytskikt, och i den meningen var hon kanske banal, liksom hjälplöst och mot sin vilja.”

    I Detaljerna vänder Genberg ut och in på vardagliga händelser, så komplicerade just för att människan är som hon är.

    Ia Genbergs har tidigare skrivit romanerna Söta fredag (2012) och Sent farväl (2013),
    samt novellsamlingen Klen tröst och fyra andra berättelser om pengar (2018). Samtliga på Weyler förlag.

    En värdig vinnare av Augustpriset 2022.

  • Om åldrandet

    Vi är många som låtit oss glädjas över Sven-Eric Liedmans författarskap genom åren. I sin nya bok I November tar han sig som åttioåring an åldrandet.
    I trettiotre essäer funderar han över allt från Mjällvårtor till Döden.

    Vi vet alla att han kan sin Marx, han kan sina filosofer, men i den här boken är det hans egna tankar om livets stora frågor som fångar mig mest.

    I essän Lyckan funderar han över vad en lyckad ålderdom är. ”Den ålderdom som inte marteras av sjukdomar är en lycklig period”, skriver han. Och: ”Det är nog så jag försöker åskådliggöra en lyckad ålderdom: ett stilla vattendrag, en liten å som kommit till vila efter en snabbare och mer turbulent färd. Det är inte mycket som händer men tillräckligt för att den vidare färden ska vara full av mening. Någon gång i framtiden som inte kan vara så avlägsen väntar en stenigare passage, ja, kanske en verkligt prövande etapp. Men till sist faller den lilla ån ut i havet, i den store gemensamma namnlösheten.”

    Vidare skriver han om hur han numera, som gammal man, kan finna lyckan i det anspråkslösa. Som en promenad i solskenet.

    Den här boken är just anspråkslös och en extra glimmande pärla i det senaste årets bokflod.

Senaste inläggen