Het filmnyhet! Boris Vians Dagarnas skum har gått upp på svenska biografer. Det är Michel Gondrys som regisserat och filmen får fina recensioner. För oss bokälskare kan meddelas att Dagarnas skum även släppts i ny pocketutgåva.

Dagarnas skum handlar om Colin som är ung, god, rik och vacker. Han lever i Paris med sin mästerkock Nicolas som tillagar de mest fantastiska depraverade rätter. Hans fattige vän Chick är ingenjör och dyrkar författaren Jean-Sol Partre. Colin träffar den sköna Chloë och Chick den sköna Alise. De blir förälskade och gifter sig. Allt verkar underbart förutom Chloës tilltagande sjukdom, och vid ett läkarbesök får de veta att Chloë har en näckros i lungan som hotar hennes liv. Hon blir allt sjukare, rummen i Colins lägenhet blir mindre, hans pengar försvinner i allt snabbare takt, Nicolas mat blir av allt enklare slag, Chicks maniska samlande på allt som har med Partre att göra driver honom in i fattigdomen, och hela världen runt omkring dem mörknar och sluts kring dem i allt snabbare takt.

På svenska finns även ett annat av Boris Vians mästerverk: Hjärtkniparen. Det är berättelsen om Jacquemort, kringvandrande psykoanalytiker, som kommer till en underlig by där folk gör sig skyldiga till de mest groteska saker, helt utan skamkänslor. Jacquemort vill psykoanalysera dem men ingen ställer upp. Han har lätt att komma den yppiga ljushyllta pigan in på livet, mycket lätt, hon tillfredställer obekymrat hans köttsliga lustar, men hon vill inte prata. En kvinna ska föda och Jacquemort hjälper till. Det blir trillingar, som döps till Noël, Joël och Citroën. De växer upp i rasande fart och Jacquemort följer deras psykedeliska barndom på nära håll. Mamman Clémentine är ängslig för deras hälsa och försöker göra huset med trädgård till en sluten värld, till en borg, men det hindrar inte grabbarna från att ständigt ge sig av på hisnande utflykter, att färdas helt fritt, ja, det är som alla vet omöjligt att stoppa själva livets längtan… Med boken följer en specialproducerad bonus-cd med Vian sjungande 4 av sina egna låtar: Le déserteur (”Desertören”, uppmaningen att inte gå ut i de franska krigen i Vietnam och Algeriet. Förbjöds i radio men skivan blev ändå en storsäljare), Cinématograph (”Bio”, rolig biohyllning), J’suis snob (”Jag är en snobb”, raljerande sång om snobbarna som glider omkring och tror sig äga hela Paris) och La java des chaussettes – clous (”Dans med dubbade kängor”, frän nidvisa om våldsamma poliser).